Om bloggen

Här lägger jag ut bilder från evenemang av olika slag, men även vardagsbilder. Köp bilderna från min hemsida.

torsdag 28 november 2019

Dad's Dancehall


Under tolv månader hösten 1977 till hösten 1978 fanns i Malmö en högst osannolik scen för den punk/new wave-musik som vid denna tid tog musikindustrin med storm.

En tondöv fastighetsentreprenör fick tag på en billig lokal på Föreningsgatan och med känsla för vad som låg i tiden (och goda tips från bandbokare) skapades Dad’s Dancehall. Där uppträdde under ett år bland annat Ramones, The Jam, The Clash, Patti Smith, Elvis Costello, Runaways, Tom Robinson, Boomtown Rats och (inte minst) Blondie med fixstjärnan Debbie Harry.

Hon pryder också omslaget till boken om detta sanslösa år, No Action, som igår presenterades på Folk å Rock i Malmö, skivbutiken som nu också är en högst livaktig (och liten) scen för de nutidens musiker som inte bara håller till på de stora arenorna.

För det var ju punkens och new wave-bandens poäng, att vara en reaktion på det som blivit gigantismen inom musikindustrin, där band som Led Zeppelin, Yes och Pink Floyd fyllde arenor med sin skickligt producerade musik men inte hade någon kontakt med den mångtusenhövdade publiken.

Många av de etablerade recensenterna hade i början svårt att acceptera de nya bandens skrälliga och, i deras tycke, onyanserade musik, men liksom i den svenska musikrörelsen fanns här en önskan om att uttrycka en energi och livskänsla som arenabanden inte (längre) hade samt att ha en direktkontakt med sin publik.

I No Action skriver Sven Lindström engagerat och initierat om ägaren till Dad’s Dancehall, Broni Mühl, och hans väg till att introducera denna musik för Malmöborna. Dessa kom dock inte i någon högre utsträckning (om det inte var Magnus Uggla som uppträdde) och därför blev perioden för punkscenen på Föreningsgatan så kort.

No Action presenterar historien på ett attraktivt sätt med många bilder från året (bildresearch Kjell Magnusson, grafisk formgivning Petter Lönegård) och recensioner från Sydsvenskan, Kvällsposten, Skånska Dagbladet och andra — som läsare får man en bra känsla av händelserna. Det hade varit intressant att få mer information om hur andra nöjesställen i stan hanterade denna uppstickare som, även om det inte blev en ekonomiskt god affär, ändå satte det sömniga Malmö på den internationella musikkartan. Intervjuer med några av de som uppträdde då hade också varit kul.

Men sammantaget en informativ, bildmässigt rik och givande bok om en period i Malmös musikhistoria som är väl värd att lyfta fram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar