Magnus Wallin

© Magnus Wallin

 På Elastic Gallery i Malmö visas nu Magnus Wallins senaste videoverk Elements, en monokrom virvlande dödsdans genom molnen, fylld av skelettdelar och torson på väg till — ja, vad?

© Magnus Wallin

Är det till den definitiva undergången eller ser vi en paradoxal utopisk flykt till en tillvaro bortom vår dödsbringande värld, något som kanske antyds av den glupska omfamning vi ser ett par ägna sig åt — uppenbarligen en man och en kvinna, men utan yttre kroppsdelar och underkroppar blir det möjligen kärleksfulla även till en rovdjurskram.

© Magnus Wallin

I galleriet finns även ett par andra verk där Wallins centrala motiv och konstnärliga konstruktionsmaterial alltsedan genombrottet med videon Exit 1997, kroppen och dess påtagligt fysiska beståndsdelar, framträder.

foto © Terje Östling

På den ena kortväggen finns tre människoskallar uppsatta, genomborrade av olika geometriska former (kulturella undersökningssätt?) och som verk kallad Method

och på långväggen bredvid finns Anthropoid, bestående av tre blodfullt lackerade MDF-skivor, men med organiska blad infogade som knappt synliga element.

© Magnus Wallin

Missa inte heller den lilla shamanistiska trumman uppsatt på en annan vägg, innehållande ett utspänt stycke människohud.

Människan som instrument att använda sig av, men också att undersöka och genomborra — en osentimental livssyn som kanske också bär på en klarsyn som kan ge oss andra handlingsalternativ än att i panik virvla till vår säkerställda död.

foto © Terje Östling

Utställningen pågår till den 12 mars.

Edouard Levé

Rekonstruktioner är titeln på en samling fascinerande fotografier som ställs ut på fotogalleriet [format] fram till den 27 februari.

Fotografierna kommer från fyra olika serier tagna av fransmannen Édouard Levé och renodlar poser hittade i tidningar och tidskrifter.

 Det handlar om situationer ur rugbymatcher

men också nyhetsreportage

och porrtidningar.

Alla de grupper av aktiviteter som motiven är hämtade från har vanligtvis en aura av autentiskhet kring sig: 

de fysiska utlevelserna i sport och porr ser vi vanligtvis inte som fullständigt styrda av yttre krafter eller konventioner

och nyhetsbilder av olika slag motiverar ju sin existens med att de inte har regisserats utan är spontana uttryck i konkreta situationer. Men Levé lyckas med att visa på hur all denna "äkthet" är genomsyrad av konventioner och förväntningar — samtidigt som de spontana poserna framkallar skratt hos åskådaren när deras normerande drag på ett så tydligt sätt uppenbaras.

De arketypiserande poserna "rekonstrueras" av Levé så att underliggande tankestrukturer, retorik och maktstrukturer sätts i blixtbelysning på ett fascinerande sätt, bland annat genom att placeras i den fotografiska studions sammanhangslösa rum.

Tragiskt nog finns Levé inte längre bland de levandes skara, han dog för egen hand 2007 genom hängning, 42 år gammal, en kort tid efter att ha lämnat in manuset till det som alltså kom att bli hans sista bok — Självmord.

Electrohype 2010

Electrohype, biennalen för elektronisk och datorbaserad konst, har idag avslutats på Ystads konstmuseum, som denna gång härbärgerat utställningen.

Tio konstnärer har med högst olika medel gestaltat temat OBJEKT, av arrangörerna ansedd som en lämplig inriktning när ett museum är platsen för evenemanget.

Spännvidden i objekten har rört sig över reminiscenser från modernitetens barndom i Yunchul Kims Epiphora (2009)

 och Karat (2009), Sion Jeongs växande kristaller i glasdroppar,

till Nikki Kooles Procedural Flat v.2 (2010) — som man gärna skulle vilja ha hemma, en datorskapad miniatyrvärld påminnande om miljonprogrammens myrlika människomiljö —

och Enrique Radigales Frieze (2009) som består av en antikiserad spansk stenskulptur med symboler för datortangenter inhuggna.

Här har också funnits Diane Landrys mer påtagligt organiska Mandalas in series Blue Decline (2002), skapade av ljus och olika typer av mineralvattenflaskor,

 Serina Erfjords Normal. Blue (2010), bestående av en parabolantenn med flera lager blå oljefärg och snurrande med en hastighet som gör att färgen bara precis stannar kvar och inte rinner ner på golvet

samt boredomresearchs (konstnärerna Vicky Isley och Paul Smith) Lost Calls of Cloud Mountain Whirligigs (2010), där programmering skapat varelserna Whirligigs som under några dagar levt ett virtuellt liv på två skärmar.

 Caleb Larsens A Tool to Deceive and Slaughter (2009)

och David Rokebys Liquid Language (1989) använder sig av mer förväntade redskap på en biennal för datorbaserad konst,

medan Norman T White i The Music Lesson (1984, utställningens äldsta verk) använder sig av en egen upplevelse när han såg barn som spelade piano på papperstangenter och ljudet fick honom att associera till fångade fjärilar.

White har också gjort Bellevue (2001), det verk som mest påminner om ett traditionellt konstverk upphängt i ett museum, en oljetavla — men med ett inbyggt titthål för den som vill övervaka besökarna.

Sammantaget en högst inspirerande utställning, som man önskar hade kunnat turnera runt till fler platser än det aktiva Ystads konstmuseum.

Pernilla Hägg Nordström

Elementa kallar Pernilla Hägg Nordström den utställning av hennes målningar som nu finns på galleri Estetica i Malmö.

Och nog finns det mycket av naturelement representerat i bilderna, allt från vatten och trädens blad till fiskar och zebror!

Eller utställningstiteln ska kanske förstås som att det är tillvarons element i en mer filosofiskt-andlig mening som gestaltas? Fullt möjligt, här finns tillfälle att dröja vid flertalet verk i kontemplation över hänvisningarna till betraktarens både observerbara och mer inre verklighet.

Men här finns också något av ett spänningsförhållande mellan den uppenbara tekniska skickligheten i måleriet och en önskan om att säga något mer.

Stundtals, när detta senare tar över, kan betraktandet lockas till att bli en avläsning av symboler, med ett budskap som drar mot ett new age-tänkande.

Då är i stället de målningar som inte har en så tydlig tendens, figurativt och/eller åsiktsmässigt, mer lockande, i ett uttryck som även det inspirerats av ekologiska tänkare som Rolf Edberg. 

Eller varför inte Pernillas far Gerhard Nordström?

Utställningen varar till den 6 februari.

Christian Andersson

 

I den nya utställningen på Moderna museets Malmö-avdelning ställer den lokalt baserade konstnären Christian Andersson frågor utifrån den surrealistiska utmaningen av det rationella västerländska förnuftet.

Utställningen, kallad From Lucy with love, har som portal en imponerande illusorisk 3D-version av René Magrittes målning L'art de conversation från 1950, utförd inte i sten utan med hjälp av bearbetad frigolit.

Det franska ordet för dröm, "rêve", finns insprängt i basen för stenblocken, både hos Magritte och Andersson, och blir utgångspunkten för en dialog kring västerlandets dröm om förnuftsmässig kontroll över omvärlden, en dröm som också har inneburit falsarier och motdrömmar om uppbrott från en lögnaktig härskartanke.

På motstående sida från frigolitblocken i den stora hallen finns en version av Mies van der Rohes berömda tyska paviljong från den internationella utställningen i Barcelona 1929 — fast denna gång uppbruten och sönderdelad, en bild av omöjligheten att upprätthålla den moderna/modernistiska drömmen om den rationella världen.

Och mellan dessa omfattande flanker finns ett kuriosakabinett med föremål som alla pekar på drömmen att kunna avläsa historien, kontrollera nuet och förutse framtiden,

från skallar härrörande från mänsklighetens barndom (dock inte äkta)

 och en fonograf som tolkar historien genom avlyssning

till ett loopat filmutsnitt som visar drömmen om att tolka meddelanden från en främmande civilisation.

Alltihopa mycket suggestivt och spännande, fast vad som menas med utställningstitelns syftning på Bondfilm nummer 2 undgick denna betraktare — om det nu inte är en tom hänvisning som enbart pekar på vårt begär efter att tolka allt som betydelsebärande tecken.

Ella Tillema

På Galleri 21 i Malmö finns nu några verk av Ella Tillema under samlingsrubriken "Välkommen till helvetet".

Existentiella frågeställningar möter oss i bland annat i ett detaljrik måleri, med associationer till den hemkonst som under lång tid varit förknippad med kvinnors konst(hantverk).

Broderier är ett nytt inslag i henne repertoar, på utställningen representerad av ett urval med en uppenbar satirisk udd mot den alltför närsynta och idealiserande världssyn som vanligtvis möter oss i det hemvävdas texter.

Här finns också verk som på ett mer direkt sätt gestaltar utanförskap och osynliggjordhet, med tydliga nålstick mot en gentemot kvinnor exkluderande social norm,

men också utsökta detaljer som gestaltar en mer generell existentiell ton.

 Utställningen varar t o m 6 februari.