Bokskogen

Några bilder från Bokskogen i dag.

Mediegymnasiets fotoutställning

I Malmö har Mediegymnasiet haft fotoutställning på staketet till Folkets Park, kallad "Lev och låt Leva".






























Mycket reklam- och modeinspirerade bilder, men också några utställare som har tittat på hemlösa, lockade många förbipasserande att stanna till.

Picasso på Louisiana

Glöm inte att besöka Picasso-utställningen på Louisiana, den pågår t o m söndag.

Hans målningar. teckningar och inte minst keramik med anknytning till den internationella fredsrörelsen står i centrum.

Som en bonus finns också en utställning med David Hockneys målningar gjorda i iPhone och iPad, tillsammans med en film som visar hur han arbetar (gjord på Louisiana) — den varar hela sommaren.

Sen finns ju alltid gamla och nya skulpturer i trädgården och parken.

Bondens egna marknad

Säsongen för Bondens egna marknad på Drottningtorget i Malmö startade i dag.










Grönsaker, frukt, bröd, vildsvin och egenodlade kryddor utbjuds till försäljning.

Hallongården i Trelleborg

Senap från Peterstorps gård i Smedstorp

Sparris

Ytterligare två lördagar innan sommaren finns detta egenproducerade på Drottningtorget, sedan återkommer man i höst.

Höjdpunkten under dagens besök var trots allt sillamackan!

Årsutställning på Konsthögskolan i Malmö

Traditionsenligt har Konsthögskolan i Malmö (tillhörigt Lunds universitet) sin läsårsavslutande utställning i dagarna.

Variationen är imponerande, en mångfald tekniker, uttryckssätt och tematiska inriktningar finns representerade — det är bara att välja sina favoriter. Här kommer några av dem som gjorde störst intryck.

Kianoosh Vahabi

Humboldt Magnuson

Marten Damgaard

Madeleine Åstrand

Martin Berring

Zardasht Faraj

Nathalie Fuica Sanchez

Sarah Jane Gorlitz

Anna Maria Maiolino och Poul Gernes

I dag har sommarens utställningar på Malmö Konsthall haft vernissage. Det är två inflytelserika, men kanske inte så allmänt välbekanta, konstnärer som intar scenen, båda med ett starkt socialt och kulturdemokratiskt patos.

Anna Maria Maiolino är född i Italien men sedan ungdomsåren bosatt och verksam i Brasilien, där hon räknas som en av de mest betydande av de moderna konstnärerna.










Maiolino arbetar mycket medvetet med det kroppsliga som motiv och uttryck och under pressvisningen var hon tydlig med att påpeka sitt släktskap, men inte tillhörighet, till konkretismen, en rörelse som med start under mellankrigstiden arbetade med att föra den formmedvetna konsten bort från ett symboliskt innehåll och i stället betonade det som det konstnärliga uttrycket rent faktiskt var: det materiella, oberoende av om det var färg, betong, lera eller trä.

Maiolino har arbetat med en uppsjö material (även foto och film) samt även tillfört en modernitetsdiskussion med uppmärksamheten riktad inte minst mot genusaspekter. Hennes obrända lerskulpturer eller glas- och pappersformer har i många fall pekat på kroppsöppningarnas betydelse i den mänskliga kulturen, i konstruktionen av subjektivitet och identitet: vilka element utifrån inkorporeras (och hur) i (den samhälleliga) kroppen, vad stöts ut och hur.














Detta är också påtagliga inslag i utställningen i Malmö, en första retrospektiv på europeisk mark av Maiolinos verksamhet, som hade sin start i Spanien i höstas.
















Det stora utrymmet i konsthallen upptas av dansken Poul Gernes, som under sitt drygt femtioåriga konstnärskap kom att bli en betydelsefull inspiratör, inte minst inom konstskolorna i Norden.














Han arbetade fram till sin död 1996 med den stora och färgrika konsten, både i målningar, installationer och offentliga utsmyckningar. 36 år gammal startade han 1961 Den Eksperimenterende Kunstskole (gemenligen kallad Eks-skolan) vars syfte var att arbeta med ett utforskande av konstens möjligheter utan att vara låst vid akademiska traditioner.

Liksom Maiolino arbetade Gernes med de grundläggande formerna i sin konstnärliga verksamhet.













Men också i de offentliga utsmyckningar som han kom att ägna allt mer tid åt de sista decennierna är det tydligt hur hans demokratiska syn på konstens funktion formar hans eget arbete och Gernes har haft ett stort inflytande på den danska kulturen och synen på konstens sociala dimensioner.

Livets steg

Stortorget i Malmö presenterar en stor fotoutställning från den 12 maj, men redan nu finns här några bilder.



 Utställningen kallas "Livets steg" och det är fotografen Anders Ryman som under sju års tid har dokumenterat alla typer av ritualer som människor hänger sig åt runt om på jorden.

Lördagens vernissager

Lördagens vernissager i Malmö innebar rejäla kast mellan undersökningar av den målarkonstnärliga materialitetens elementa till skapandet av ett museum i Palestina som del i ett nordiskt projekt — och vidare till ett kritiskt granskande av den folkmusikaliska nationalismens möjligtvis grumliga farvatten.

Häng med på en vandring.

Låt oss börja med den relativt handfasta utställningen "Radical art practices" på Galleri 21. Ett stort antal konstnärer från Sverige, Danmark och USA har erbjudits att presentera sina projekt, utifrån frågor om hållbarhet i ekologisk, politisk och kulturell mening. Konstnärerna arbetar ofta med processer på ställen som befinner sig en bit från den traditionella studion (fängelser, skolor, krigsområden) och har en tydlig etisk dimension, men på utställningen finns även stadsbiblioteket representerat med ett exempel på godnattsagoläsning som identitetsstärkande verksamhet.

På vernissagen fanns den danske konstnären Finn Thybo Andersen med och han kunde berätta om det museum för palestinsk folkkultur som kunnat byggas upp trots motstånd från den israeliska staten, som inte vill låta den palestinska historien framträda i all sin mångtusenåriga skrud. 

 

Här fanns montrar med exempel på familjefoton och vackert utformade släktträd, liksom kopior på arkeologiska fynd av betydelsefull art. 

På Galleri Final ställer Ulrika Linder, sistaårselev på Valand i Göteborg, ut några kritiska bilder kring den svenska folkmusikkulturen. Hon ställer, utifrån sin egen erfarenhet av att spela denna musik och delta i stämmor, frågor om det finns en förbindelse med den nationalism av stundtals obehagligt slag som valet förra året lockade fram.

Tekniken med torrpastell och kol har hon använt för att ge en märkbart dov ton till den natur som anses vara en del av den svenska folksjälen. 

Hon drar sig inte heller för att ta med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i en dyster bild av det skånska landskapet

 

eller att anspela på det ikoniska fotot från amerikanernas seger på Ivo Jima under det andra världskriget när midsommarstången ska resas.

Inte konstigt att det uppväxande släktet uppvisar allt annat än glada miner!

På Galleri Rostrum handlar det också om en kritisk granskning av idéer och föreställningar, i detta fallet om relationen mellan individen och de samhällsideal som formar individen. Hos Iris Smeds är det illusionen om att det bara gäller att ta sig i kragen och se till att man blir en succéhistoria på mediescenen som ifrågasätts, medan det i Sara-Vide Ericsons bilder är det ständiga ifrågasättande av sina egna handlingar, när nu livsframgången sägs avgöras av hur väl man hanterar verklighetens mångskiftande möten, som blir till drastiska bilder av ångest.

 

Frågor av ett till synes helt annat slag ställer Jakob Simonson på Galleri Ping Pong. Här är det själva den materiella förutsättningen för det konstnärliga måleriet, men också dess återgivande i annan bildform, som står i centrum.

Simonson, som under senare år gjort en hel del verk som på olika sätt tematiserar den konstnärliga skapandeprocessen, har här arbetat med att ihärdigt måla tre olika ytor med upp till 140 olika lager färg (magenta, cyan och gult, de subtraktiva grundfärger som bygger upp färgtryck och fotoframkallning), i växelverkan med en slipning av ytan, med effekten att betraktaren inte riktigt kan skapa sig en figur eller gestalt att förankra verket i. 

Eller kanske ändå, för vi är ju väldigt angelägna om att hitta något igenkännbart i en bild, om det så bara är av en klar och tydlig färg. Men det blir inte så lätt i Simonsons mångskiktiga tavlor.

Som pendang har Simonson också på utställningen en tredimensionell och spegelgenomsyrad version av galleriet, en nog så passande mångreflekterande kommentar till den konstnärliga verkligheten.

 

På Rönnquist & Rönnquist är det den 60-åringe danske konstnären Michael Reinhardt som firar sina 40 år som konstnär med en rejält färgrik presentation av en del av sina akrylmålningar på duk.

 

Reinhardt arbetar med ett flertal olika tekniker, men i det här presenterade urvalet handlar det väldigt mycket om en form av abstrakt måleri, som dock har regelbundenheter i sig. Något som kan få betraktaren att försöka urskilja mönster, kanske landskapsformer och horisonter.

Se där, en förbindelse till Simonson!

Samtliga utställningar varar t o m den 29 maj (förutom på Ping Pong, där avslutar man dagen innan).