Mats Olsson på Idrottens Walk of Fame

Legendariske handbollsmålvakten Mats Olsson, med massor av medaljer från OS, VM och EM, fick idag en platta på Idrottens Walk of Fame i Malmö.














Fritidsnämndens ordförande Frida Trollmyr höll presentationstalet vid avteckningen på Stadiontorget och Mats kunde även se sitt namn fogat till de 22 föregående som sedan 2009 förärats en platta.

längst bort på samma gata finns Zlatans platta

Ceausescus barn

Kent Klich dokumenterade under åren 1994-98 hur konsekvenserna av Rumäniens familjepolitik under Ceausescu drabbade barnen. 

Eftersom de härskande önskade en stor befolkning var preventinmedel och abort förbjudet, vilket ledde till att många barn inte kunde försörjas av sina föräldrar och hamnade på statliga barnhem.

Många minns säkert bilderna 1989 från dessa institutioner och Klich har i utställningen koncentrerat sig på de barn som blev smittade av hiv genom undermålig hygien vid blodtransfusioner (som gavs i stället för mat och vitaminer).

Bilderna visar på den förfärliga utsatthet som barnen befann sig i även flera år efter diktaturens fall. 

Utställningen, som färdigställdes redan 2001 och har visats på bl a Världsmuséet i Göteborg och på Louisiana, innehåller även en längre text av Nobelpristagaren Herta Müller och kompletterades vid ett återbesök 2003 när filmaren Brita Landoff spelade in material som också ingår i utställningen. Här berättar de överlevande när de blivit tonåringar om sina tankar och drömmar.

 

Klich är i grunden psykolog och socialarbetare och har använt kameran i flera projekt. Förutom den historiska dokumentationen finns här naturligtvis kopplingar till flera av de upprörande missförhållanden i Sverige som fått medieuppmärksamhet de senaste åren.

Utställningen pågår t o m den 17 november.

Gatumusikanter

På stan håller gatumusikanterna fortfarande igång.

Bengt Åke Åkerlund

På Galleri Holm har idag avslutats perioden för Bengt Åke Åkerlunds utställning.













Hus i tomhet, omgärdade av skyltar eller lampor — ekon av Edward Hopper.






Fast i ett mer fruset landskap, mer nordiskt.

Och Chet Bakers risiga hus.



Existentiellt.

Sovjethippies

Sovjethippies kallas den nya utställningen längst in på andra våningen i Moderna Museet Malmö, en förlängning av den stora utställning om ryskt avantgarde under 1910- 20- och 30-talen som upptar större delen av museet.

  

Mer specifikt ges en inblick i hur den konstnärliga ungdomskulturen i Estland under 1970-talet kunde använda sig av västvärldens mer esoteriska drag för att skaffa sig någon sorts utrymme för konstskapande. 

Buddhism och annan andlighet, resande (som bröt mot kravet på fast uppehållsort och arbete) och psykedelisk musik utvidgade sinnena i en rikting som inte var helt godtagen av Sovjetregimen — i ett upprepande av det historiska avantgardets svårigheter.

 

Men droger var man enligt en av utställningens curators, den estniske konstnären KIWA, inte uppmärksam på hos myndigheterna och inte heller att experimenterandet smögs in i barn- och ungdomskulturen, bland annat i bokillustrationer — även detta märkligt likt hur modernistiska formelement kunde bevaras i Sovjet mitt under den mest förkvävande stalinistiska kulturrealismen.

 

Att det var i Estland som denna kultur- och konstopposition trots allt kunde utvecklas kanske inte var så konstigt, närheten till Finland gav möjligheter att få intryck från väst på ett påtagligare sätt än i andra delar av Sovjetunionen. 

Men utställningen, som producerats för inhemskt bruk, visar också på nödvändigheten av att påminna en yngre generation om att det fanns alternativa rörelser även hos far- och morföräldrarna.

Utställningen finns kvar till och med den 13 oktober.

Vetenskap och foto

På fotogalleriet [format] i Malmö har man startat ett stafettlopp med bilder kring det vetenskapliga användandet av fotografiet och ambitionen är att kritiskt granska hur fotografiet använts för att förklara världen.

 

Först ut är samlingsutställningen Fotografiet i vetenskapens tjänst: kroppen med bilder som på olika sätt studerar kroppen, både den mänskliga och den icke-mänskliga.

 

Allt från foton av den mänskliga skallens insida till bilder av missformade ansikten och döda djur finns med.

Men även andra föremål finns med som del i utställningen, till exempel hyllor av såväl läkarböcker som samlingar av organiskt material i vetenskapliga glasburkar.

 

 

 

Ett par av Lennart Nilssons klassiska bilder av embryon kompletteras också av en monter med paraffinskivor av embryon samt större vaxmodeller av dessa. Här finns även djurembryon.

Utställningen varar till och med den 27 oktober.

Toni Rhodins romandebut

Toni Rhodin hade i veckan som gick releasefest för sin romandebut Rex Mundivalsen i Boulebaren på Drottningtorget  i Malmö.

 

 

Romanen handlar om cirkusfamiljen Mundi, visserligen en påhittad sådan men eftersom Toni ju är en del av den berömda cirkusfamiljen Rhodin (Brazil Jack var hans farfar) får man anta att en hel del är hämtat från verkligheten. 

Musik och samkväm hade ordnats av förlaget Kira och stämningen var hög på Boulebaren, dit folk dras för en omgång boule efter jobbet. 

Niklas Asker

Niklas Asker arbetar både som serietecknare, illustratör och mer traditionell målare, vilket märks i en hel del av de arbeten han visat under de senaste åren.

Ett exempel var förra året då han visade hur läsningen av nio romaner blev utgångspunkter för lika många målningar.

 

I lördags bjöd han så in till en visning av dels den nya studion i närheten av Möllevångstorget i Malmö, dels ett antal målningar som ska till Öland för en utställning med start den 21 september.

 

Och här syns att måleriet fortsätter utvecklas på ett intressant sätt, både tekniskt och uttrycksmässigt.

 

Situationerna i bilderna bär på starka grundkänslor, vilket hade kunnat göra gestaltandet till ett enkelt förstärkande av dessa. Men Asker förmår ge bilderna fler dimensioner genom färgbehandling och val av område för skärpa, på ett sätt som inte nöjer sig med det mer illustrerande. Betraktaren lockas att ställa sig och bilderna frågor, medan illustrationskompetensen gör att det finns en precision i figurgestaltningen.

Inte minst syns det i den diptyk som är bland det starkaste av de nya arbetena. Blandningen av det figurativa och ett måleri som mer fokuserar på färgfälten skapar en högst givande dynamik.

"Mission Accomplished" av Mikael Ericsson

På Galleri 21 i Malmö har Mikael Ericsson en i antal verk sparsmakad utställning kallad Mission Accomplished fram till och med den 6 oktober.

Titeln är tagen från det tal i maj 2003 då president Bush stående på ett hangarfartyg hävdade att den amerikanska uppgiften i Irak var slutförd.

Hangarfartyget återkommer i den modell som upptar en stor del av det första rummet i galleriet. Den är mycket suggestivt ljussatt med liknande former som de som finns i de animationer som spelas upp i de två övriga rummen.

Animationerna visar på en förändring från mänskligt och naturligt till maskinellt och krigiskt som är en bärande tematisk del av utställningen. Ett undergångsmotiv är uppenbart, men genom loopningen av sekvenserna kan man kanske trots allt finna ett visst hopp: efter undergången kommer ett nytt uppblomstrande — men med en varningsklocka: låt inte tron på ett slutgiltigt utfört uppdrag medföra en brist på vaksamhet inför en totalitär moderniseringsmaskin.

"Nya reflektioner" av Gerhard Nordström

Gerhard Nordström är en nestor inom det skånska måleriet, aktiv sedan nästan sjuttio år — och det verkar inte vara möjligt för honom att slå av på takten.

Inte för att man som betraktare av hans oljemålningar skulle önska det, han är fortfarande bland de bästa på att med förrädiskt enkla medel suggerera fram de stora sammanhangen.

Den nya utställningen på Galleri Estetica i Malmö, där han är en trogen gäst, kallas Nya reflektioner — en fyndig titel eftersom reflekterandet både kan ses som ett samtal med konsthistorien och att vattenytor eller trädstammar reflekterar ljuset i hans stora målningar på ett ytterst skickligt sätt.

Impressionisterna och speciellt Monet är en självklar referenspunkt när man ser på målningarna i de inre rummen: motiv och ljuseffekter anknyter till 1800-talets ljusmålare — men på ett paradoxalt sätt eftersom Nordström sin vana trogen har en mycket mer kraftfull målningsteknik där själva det materiellt påtagliga i färg och duk spelar en väsentlig roll.

I det stora utställningsrummet är det det kraftfulla och mustiga som även dominerar i motivval och här känner man igen sig från Nordströms stora dukar med vyer över skånska leråkrar. Även dessa åkrar har ett drag av enkelhet över sig tills man går riktigt nära och ser att målningarna består av färgfält inte helt olika de tidiga modernisternas (läs kubisternas) arbeten — men med den skillnaden att dessa skapade fragmentering och Nordström ger en mer sammanhållen, men inte mindre känslostark, bild. 

 

I den nya utställningen kan man också se ett samtal med den expressionistiska traditionen och naturscenerierna som Nordström stöter på under sina cykelturer blir till djupt färgmättade målningar.

Skrev jag att utställningen är bland det bästa på länge i Malmö, ungefär sedan senast Nordström ställde ut för cirka 1 1/2 år sedan?