Monster Truck Show

På parkeringsplatsen utanför Jägersro travbana i Malmö har under helgen Aranis Klaas Monster Truck Show härjat.

Ända sedan slutet av 1960-talet har detta tyska resande sällskap uppvisat motorfordon av alla de slag, körda av allt från sjuåringar till bra mycket äldre förare, vilka har vrålat fram på både två och fyra hjul — ja, ibland även på extrahjul.

 

Hopp över såväl människor som bilar, färd genom eld, bilkrascher och en mc på världens största hjul ingick i showen som fått både barn och vuxna att bänka sig på den bensindoftande asfalten.

 

Efter Malmö går turen till Trelleborg, Landskrona, Simrishamn. Kristianstad och flera andra skånska orter en bit in i maj.

Dánjal på Palladium

Färöingen Dánjal à Neystabø har efter utbildningen på Musikhögskolan i Malmö slagit igenom som singer/songwriter i en tradition som har sina främsta företrädare i Tom Waits och Leonard Cohen. Men han är också starkt påverkad av hemlandets folkmusik och den våg av balkantongångar som svept över världen de senaste decennierna.

 

Allt detta kunde höras under onsdagskvällens konsert på Palladium i Malmö, där Dánjal med sina nordiska medmusiker bjöd på en blandning av visa, kabarérock och ylande klarinetter så att väggarna vibrerade. 

De till stor del skolösa och hattförsedda musikerna blandade ledigt stilar och rytmer i en kaskad av låtar präglade av både organisation och improvisation.

 

Balkaninfluerad musik kan ha en tendens att bli onödigt förutsägbar hos de som bara kopierar den mest uppenbara vildsintheten, men Dánjal visade vad man kan göra med den i samspel med andra musikgenrer. 

De mer renskalade sångerna fungerade inte alltid lika väl och tog ibland, liksom mellansnacket, ner energinivån men överlag var kvällen minnesvärd — inte minst för avslutningen, när publiken bjöds ner till scenen och sjöng den sista sången med bandet.

Romsk nationaldag

I Folkets Park i Malmö firas i dag den romska nationaldagen (som egentligen inföll för en vecka sedan) med uppträdanden.










För barnen fanns en clown på scenen, liksom en balanskonstnär och en fakir, alla med nära anknytning till den yrkesvärld som romerna fick hålla till godo med i Sverige för inte särskilt länge sedan.

















En dansk-romsk jazzgrupp lockade fram den mer intensiva musiktraditionen, liksom ett band bestående av 16-17-åriga dragspelsvirtuoser.

Svante Sjöblom m fl

Lördagskvällen utlovade en intensiv bluesstund på Victoria-teatern i Malmö, en picknickföreställning med den unge bluesgitarristen Svante Sjöblom och sju (!) andra herrar.

Tyvärr blev alla, utom basisten Micke Nilsson, sittande hela kvällen och därmed kom energin från musiken och de rent tekniskt skickliga musikerna att stanna nånstans i knävecken på dem.

Det blev snarast som ett möte en söndagseftermiddag på någon veranda i de amerikanska sydstaterna, där gubbarna sätter sig för att kolla vilka låter de kan gemensamt.

En större kraftfullhet och att Svante tagit tag i konserten och etablerat en röd tråd hade krävts för att konserten skulle ha en chans att stanna kvar i minnet.

Extra synd var att de intressantaste gästerna, de danska Peter Nande (härlig humoristisk och multiinstrumentalistisk bonnläpp) och Tim Lothar, var de som gavs minst utrymme, medan ett par av de andra gästerna, trots många soloinsatser, var bleka.

Form/Design Center

På Form/Design Center i Malmöpågår ständigt flera utställningar på de olika våningsplanen. Just nu kan man se föremål av månadens formgivare Carl Hagerling, som bland annat inspirerats av hundraårsminnet av Titanics förlisning samt av rymden.













Ett antal svenska möbel- och textilföretag visar också upp lite av sina produkter. Speciellt utmärker sig samarbeten med den berömde formgivaren Josef Frank när det gäller tygdesign.




























Och en interaktiv avdelning tar fasta på det i konstsammanhang så problematiska begreppet "illustration": kan en illustration vara konst?

Niccolas Ceccaldi

På Johan Berggren Gallery i Malmö har de senaste fyra veckorna Summoning, bilder och tredimensionella verk av kanadensaren Niccolas Ceccaldi visats, inte i de traditionella gallerirummen utan i en ateljé i grannkvarteret.

Insvepta i genomskinliga sfärer har Ceccaldi placerat ut bitar av vaxljus i mönster som antyder urgamla rituella rum, sedda ovanifrån som av en guddom (eller ett modernt flygplan).

Vaxbitarna har också funnits till beskådande i tvådimensionella fotografier, vilket skapat en intressant dialog mellan dessa och de tredimensionella sfärer som ger intryck av topografiska modeller och vilka, genom sin konvexa form, inkluderar betraktaren på ett så totalt sätt att denne inte kan undgå att bli en del av konstrummet.

Interaktivitet och medial bearbetning av verklighetens materiella beståndsdelar finns alltså här, som i så mycket av den samtida konsten, som en central del av vad verken kan betyda — som ett hot eller ett löfte, inte minst när det gäller betraktarens medskapande funktion.

Larger Than Life

Det konstnärsdrivna Galleri 21 i Malmö har alltsedan starten för 27 år sedan haft ett ambitiöst utställningsprogram, med många utländska konstnärer från både Norden och andra länder. Ofta är den filosofiska ambitionen hög hos konstnärerna och mestadels finns en konstnärlig konkretion som gör att de högtflygande ambitionerna ges en möjlighet att få en förankring som möjliggör en kommunikation med galleribesökaren.

               

Just nu finns tre konstnärer med sin verksamhet förlagt till det tyskspråkiga Europa representerade på galleriet, med högst varierande grad av abstraktion och konkrethet i sina verk, med samlingsbeteckningen Larger Than Life.

För att ta det filosofiskt texttunga först så presenterar Marcus Steinweg ett antal "mind maps" kring filosofi som konst respektive filosofi och konst, allt mycket influerat av Gilles Deleuze och hans s k schizoanalytiska metod att förstå det vi tenderar att se som fasta enheter (ting eller tankar) som i stället bestående av rörelseenergier och blivande.

Svenska Veronica Brovall har ett mer konkret förhållningssätt till blivandet i sina skulpturer av stål, skruvar, kablar och billack — däremot inte alltid så lättolkat.

Tydligast är schweizaren Thomas Hirschhorn, som i sina kollage av bilder (fästa med tejp på kartongbitar) kontrasterar olika mediebilder: dels modefoton, dels bilder av genom krig sönderslitna människokroppar. Avsikten att kritiskt reflektera över mediegestaltningar av människokroppen blir här brutalt påtaglig.

Falsterbo konsthall

Till och med den 15 april visas på Falsterbo konsthall en samlingsutställning med verk av 10 konstnärer, kallad Hästkrafter.

av Anna Gärberg

av Åsa Canbäck

Hästar och bilar står i centrum för målningar, skulpturer och fotografier, stundtals är det riktigt bra.

av John-E Franzén och Anna Heij

av Johnny Andersson

av Kerstin Osterman

av Åsa Canbäck

Konstrundan Österlen

Årets Konstrunda i Skåne inleddes under långfredagen och håller på åtminstone under påskhelgen, i vissa fall ytterligare en vecka. Flera olika föreningar i de skilda delarna av Skåne erbjuder sedan traditionen startade på Österlen i slutet av 1960-talet besök hos ett stort antal konstnärer som visar sina verk och, inte minst viktigt, samtalar med besökarna.

Men det finns också mer etablerade gallerier som visar en eller flera konstnärers verk. På Österlen presenterade Malmö-galleriet Final på Fabriken i Bästekille en omfångsrik samling av konstnärer: fjorton målare/skulptörer/designers, men även fyra välkända fotografer. Galleriägare Ulf Carlson var glad över att Fabriken även i år lyckades locka till sig stora skaror besökare, det var inte givet trots förra årets framgångar som ny konstlokal.

Bredden på konstnärer och stilar var stor, från Åke Arenhills och 

Ardy Strüwers färgrikt dekorativa och reklaminspirerade bilder 

till Åke Andersson naturalistiska måleri med fantastiska övertoner 

och Maria Quarfordt Brisings suggestiva grafitbestrukna laminatskivor.

Ska man lyfta fram några av konstnärerna framför de andra får det bli tre stycken. Carl Gustafsson lyckas med sina detaljskarpa återgivningar av vardagliga rum lyfta dessa till en närmast mytologisk nivå, inte fjärran från Ola Billgrens konst.

 

Och vissa av Johan Petterssons tavlor, särskilt de i den mindre storleken, lyckas frammana den store engelske 1800-talsmålaren William Turner,

medan Cecilia Lindborgs betraktelser av hur bildernas figurer betraktar föremål både har en självkommenterande dimension och anknyter till den tyske fotokonstnären Andreas Gursky, vars hisnande bilder just nu kan ses på Louisiana.

Av fotograferna på Fabriken visar Anders Petersén och 

Ralph Nykvist sin sedan länge välkända förmåga att fånga livets mörkare dimensioner med ömhet, 

medan Ewa-Marie Johanssons porträtt av massajkvinnor och 

Martin Bogren

Martin Bogrens Lowlands-projekt klargör hur det fotografiskt dokumentära inte behöver utesluta det poetiskt kraftfulla.

Som en kontrast till mångfalden i personer och uttryck i Bästekille, men även ett tecken på konstrundornas bredd, har duon Emil Larsson (känd filmare, med bland annat Fjorton suger och Odjuret på meritlistan) och Kristian Ingers en presentation av sina gemensamma målningar några kilometer därifrån, i Karlaby. Och målningarna är verkligen gemensamma, det den ene påbörjat har den andre fortsatt på och så vidare tills att de båda blivit nöjda. Och vissa av bilderna bär på ett dolskt mörker som mer än väl motiverar specialnamnet Piratrundan.