Anonymouse vid Triangeln

Anonymouse slår till igen i Malmö.

Denna gång i närheten av Triangeln.

En fin tidningsredaktion, nästan som ett mus-eum. 

 

Juleljus i Malmö

Så är det på gång med ljusare tider.

Fjärde advent

Idag är det fjärde advent.

 

Ralph Nykvist på Dunkers

Äntligen är det så dags för en stor utställning med foton av Ralph Nykvist, på Dunkers i Helsingborg.

Nykvist föddes i Landskrona 1944 och påbörjade sina fotografiska vandringar i hemstaden. När han så småningom flyttade till Helsingborg (som nu fått hela hans samlade produktion, ca 150 000 negativ) fortsatte fotograferandet och mycket i utställningen kommer från dessa två skånska städer.

Men han reste också till andra delar av världen, bland annat Paris, Venedig och Moskva, varifrån det finns en hel del bilder på utställningen.

Nykvist har länge blivit placerad i marginalen i den svenska fotohistorien, trots sin rika produktion och stora betydelse som presentatör av internationella fotografer (bland annat i tidskriften Aktuell fotografi), så det är hög tid att inse kvalitén i hans bilder.

Mycket av hans produktion skulle kunna inrymmas i begreppet gatufotografi, men med tillägget att han har haft en iakttagelseförmåga vad gäller det vardagliga som inte många fotografer kunnat uppvisa, en sammanställning av bildelement som lutar åt det surrealistiska (utan att hemfalla åt det bisarrt spektakulära). Han har också själv betonat vikten av att se fotona som bilder och inte som ursäkter för att skildra något annat.

Producent Axel Swanstein från Dunkers och curator Niklas Östlind presenterar utställningen för pressen

Det här är en utställning som helhjärtat kan rekommenderas, inte bara till specifikt fotointresserade. 

 

 

Hercules julgranskula

Traditionell julflygning av flygflottiljen i Såtenäs, idag över Malmö bland annat.

Tre Herculesplan på låg höjd över centrala stan.

Édouard Louis i Malmö

En av de mest omtalade unga författarna just nu är fransmannen Édouard Louis.

Nyligen besökte han Malmö stadsbibliotek för att intressant samtal inom ramen för bibliotekets internationella författarsamtal.

Alltsedan debuten 2014 med Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (namnet han fick vid födelsen) har han skrivit utifrån de egna livsupplevelserna av utanförskap (klassmässigt, sexuellt, intellektuellt), med en tydlig social insikt.

Hans författarskap har jämförts med årets Nobelpristagare Annie Ernaux och deras medvetna (vänster)politiska engagemang kopplat till skrivandets självupplevda utgångspunkter.

Louis hävdade under samtalet att han inte såg sitt sätt att skriva som subjektivt utan objektivt, att skildra hur människor som annars inte ges en röst i det offentliga får framträda med sina egna berättelser.

Det gäller även hans mor och far, som han tidigare skrivit om, samt de personer han "använt" för att komma bort från sin förtryckande uppväxtmiljö.

Den nya boken, Att förändras: en metod blir hans skamfyllda berättelse om socialt uppåtstigande just med hjälp av människor han sedan lämnat efter att de fyllt sin uppgift.

Louis visade sig vara en ytterst medveten och välartikulerad person med tydliga åsikter om klasskillnader och nödvändigheten av sociala förändringar.

Tredje advent 2022

Idag är det tredje advent (och dags för lussebullar).

Klubb Bongo

Legendariska rockklubben Bongo i Malmö har nu, 54 år efter att verksamheten avslutades, fått sin dokumentation.

Det är den mångårige Sydsvenskan-journalisten Ulf Clarén som letat upp alla dokument och pratat med i stort sett alla som hade något med Bongo att göra, som ägare eller publik.

Det är uppenbart att alla han pratat med har (nästan) enbart positiva minnen av klubbens verksamhet 1964-1968. Klubben slutade inte för att publiken tröttnade på rockmusiken utan för att man under den andra halvan av sin existens höll till i en rivningskåk och den skulle demoleras i april 1968.

Både på ursprungsadressen Norra Skolgatan och den senare Friisgatan var det alltid fullt (300 personer var tillåtna, ofta var det fler än så) och man hade många av samtidens stora band där, både utländska (Small Faces, Manfred Mann, John Mayall och inte minst Jimi Hendrix Experience) och svenska (Namelosers, Troublemakers).

Ulf Clarén, Dan Walterström och Per Falck

Man hade även popgalor på andra ställen, till exempel MFF-stadion, där ännu större namn uppträdde (The Who, Kinks, Walker Brothers, Tages). Och när lokalen på Friisgatan revs fortsatte ägarna Dan Walterström och Per Falck att arrangera galor med en stor variation av artister. 

Claréns bok är en kul påminnelse om en tid när popen var ett nytt och spännande fenomen.

 

 

Martin Barre på Babel

Så har en då fått chansen att se Jethro Tulls legendariske gitarrist Martin Barre.

Alan Thomson (bas), Dan Crisp (sång och gitarr) samt Darby Todd (trummor)

Onsdagskvällens konsert på Babel med hans eget band blev en höjdpunkt för året, en uppvisning i musikskapande som befinner sig bland de bästa jag överhuvudtaget har varit med om.

Omväxlande intensivt och lyriskt samt med ett samspel som lyfte samtliga bandmedlemmars bidrag.

Andra delen av konserten var en genomspelning av albumet Aqualung, Jethro Tulls mest uppskattade, och på ett sätt som inte enkelt kopierade skivan utan utvecklade musiken.

Visst kan en säga att Ian Andersson (i sin rösts kraftdagar) och Clive Bunker/Barrie Barlow på trummor gärna hade fått vara med, men då hade knappast Martin Barre getts chansen att briljera på det sättet som skedde.

Brutus Östling på Galleri M i Eslöv

Fotograf Brutus Östling är en av landets främsta djurfotografer, med fåglar och Afrikas djurliv som främsta motiv.

Nu ställer han ut på Galleri M i Eslöv. Igen får en väl säga eftersom han varit en ständig gäst under de tio år som galleriet bjudit på konstupplevelser.

Och konst är Brutus foton förtjänta att kallas, utsökt ljussatta och med spännande motiv.

Utställningen finns kvar på galleriet under en osedvanligt lång tid, fem månader, så det finns ingen anledning att missa denna upplevelse.

Andra advent 2022

Idag är det andra advent.

 

Den Lettiska Samlingen

I kväll invigs en utställning med konst från Lettland på Malmö Konstmuseum, kallad Den Lettiska Samlingen.

foto från utställningens invigning 1939

Ursprungligen visades dessa verk med början hösten 1939.

De donerades till Malmö under den period då Lettland styrdes av en militärdiktatur, i syfte att visa på den lettiska nationella särprägeln, alltså som en del i den politiska mobiliseringen före och under kriget. Samlingen kom sedan att kompletteras under ett antal år, in i den sovjetiska tiden.

Inga Lace, en av utställningens kuratorer

Varför visa detta nu? Ett skäl är att i en tid med nationalistiska strömningar lyfta fram vad det är som hävdas vara unikt för ett visst land – och kanske upptäcka att det inte är så unikt (landskap, porträtt, lokala miljöer osv) som konservativa politiska krafter velat påstå.

Ett annat, i detta fallet, är också att upptäcka de konsthistoriska skatter som finns gömda i konstmuseets samlingar. För här finns många skickligt gjorda målningar.

På utställningen finns också verk av nio samtida konstnärer från länderna runt Östersjön, som genom att under en längre tid fått ta del av samlingen, kunnat ge sina egna repliker på det som utformades för närmare hundra år sedan.