7 fönster 7 konstnärer

På Galleri 21 i Malmö ställer just nu sju nyutexaminerade textilkonstnärer från HDK i Göteborg ut i de sju fönstren under titeln Vi och ni som undrar varför. Att det är en fönsterutställning innebär att det går att titta på deras verk dygnet runt vilket gör det extra intressant ljusmässigt eftersom både planerade och plötsligt uppdykande ljuskällor påverkar betraktarens upplevelser av textur och form — något som blir extra betydelsefullt i den här utställningen. Frågor om identitet, kropp och kön/genus finns hos de flesta av utställarna, men även ett intresse för att undersöka vad det konstnärliga material man valt att arbeta med kan skapa för möjligheter och uttryck.

Några av konstnärerna har valt att arbeta med stora scenografiska miljöer. Klara Berge har velat att med den vävda tråden i samspel med skuggor och projicerade bilder forma minnesrum i Jag vill minnas dina minnen, en intention som suggereras fram på ett skickligt sätt och där betraktandet utifrån blir till en subtil sinnesförnimmelse — men också lockar till att vilja gå in i de svävande utrymmena.

 

Något liknande finns i Nanaka Adachis video baserad i projektet Hemma-borta-hem, men genom att vara en inspelning visad på en liten skärm i ett fönster blir det dels lite svårt att riktigt se vad som sker (vilket möjligen är ett sätt att skärpa betraktarens sinne), dels skulle man ha velat vara fysiskt närvarande vid en föreställning där skuggspel, dans och textila fält verkar samspela på ett sätt som ser spännande ut men, i denna form, är lite ogripbart.

Ida Andersson använder sig i Molnen som kunde varit snö av vita elastiska tyger, vilka skapar en dynamisk plastik som Andersson själv ser som barndomens möjlighetsskapande fantasivärld. Själv hittar jag nog även den sönderrivna idyllen och hoten i skuggorna, som vore vi uppe på en torkvind där stora sjok av lakan bär på oformliga hemligheter.

 

Anni Foglert arbetar i en lite mindre skala i Så långt inuti, näst intill borta, där det kroppsliga blir mycket framträdande, men även här finns minnen och identitet närvarande i materialen metall och textil — hårda och sköra men båda förgängliga.

Kroppen blir än tydligare i Kristina Skantzes fragment: ögon i smyckeskrin, galgupphängda ben och fötter på ensam vandring. Att placera dessa kroppsdelar  som vore de utställda i ett skyltfönster för försäljning betonar Skantzes önskan att använda Den som har mest när den dör vinner som en gestaltning av ägande och trygghet i förhållande till den egna identiteten.

Den skakiga identiteten finns väl gestaltad i de två återstående fönstren. Elina Nilsson använder sig i Apparently Obscure av textila dubbelexponeringar, av sig själv samt personer ur norsk black metal, på ett sätt som både hittar föränderligheten i identitetsmarkörer och avslöjar bråddjup i den psykologiska konstruktionen av människan.

Och Pia Österlind låter sitt hår bli det som ger och gestaltar identiteten i fem självporträtt, kallat Jag Pia, där den mest slagkraftiga bilden får det textila materialet att bli en slöja som ger håret fritt spelrum.

Malmö är första anhalten för denna mycket slagkraftiga utställning, tanken är att ställa ut i de orter där konstnärernas växt upp. På Galleri 21 är man kvar till och med nyårsafton.

Julmarknad och Tjåsa Gusfors hugger i is

Julmarknaderna är i full gång. Här några bilder från Malmö där det anrika kvarteret St Gertrud dukade upp på innergården.









Bland annat med crepes från Patisserie David.

Inomhus fanns till exempel Eva M Eriksson i Malmös Nya Bokbinderi och Lisa Karinsdotter Pålsson, som visade sin härliga lokal och de egenhändigt tryckta papperserierna.














 
Och på Gustav Adolfs torg såldes fair trade-varor, medan den internationellt kända Tjåsa Gusfors påbörjade sin isskulptur som ska vara färdig i morgon. Det kommer att bli en stegrande julbock.

Malmös lucia och Pangea Scenkonst i Folkets park

Malmös lucia Caroline Johannesson hade en lång arbetsdag igår. Från 05.30 till 23.00 var hennes uppgift att tillsammans med tärnor och stjärngossar sprida ljus och julstämning i stan.













Bland annat sjöng de traditionsenligt i Folkets park, på Moriska paviljongens utescen, introducerade av kommunfullmäktiges ordförande Kent Andersson.

Efter det drygt halvtimmeslånga framträdandet vände sig den fulltaliga publiken om och riktade blickarna mot Pangea Scenkonsts uppträdande på uteplatsens plattan. Tyvärr var det ganska svårt för de flesta att se vad som försiggick eftersom rejäla gradänger inte hade placerats ut. Men det man kunde se var rätt häftigt, med dans och nycirkusinslag i fackelsken.

En figur kunde dock alla se, styckets introduktör som satt på en hög ställning, med utblick över det folkhav som sakta droppade av i kylan.

Musikhjälpen 2012

Några bilder från tisdagens aktiviteter i glasburen på Stortorget i Malmö.

Fotografen Mattias Klum kom in med ett foto på en borneansk skogselefant, en bild som det går att ge ett bud på.

fotointresse

Mattias Klum

Kodjo Akolor

Malmö stads miljöpriser 2012

Igår delades Malmö stads miljöpriser ut, tre till antalet. Så här löd motiveringarna:

"MoveByBike Europe Handelsbolag tilldelas Malmö stads miljöpris 2012 för att de som Malmös, och kanske Sveriges, grönaste åkeri erbjuder miljövänliga och citysmarta transporter. Med cykel och specialtillverkade vagnar hämtar och lämnar de gods på upp till 300 kg alt. 3 kubikmeter – helt utan avgaser, buller och andra föroreningar. De kommer lätt och smidigt fram i stadsmiljö och lastning och lossning kan ske på platser som är mycket svåra att komma åt med bil eller lastbil.

 

Simon Giles tilldelas Malmö stads lilla Miljöpris 2012 för ett engagerat och målmedvetet hållbarhetsarbete inom området mat, miljö och barn. Simon Giles är en inspirerande pionjär som i många år arbetat för en ekologisk och hälsofrämjande förskola. Han binder samman matlagning, pedagogik och utemiljö i ett helhetstänkande där allt hänger ihop.

 

Per Håkansson tilldelas Malmö stads miljöpris hedersomnämnande 2012 för ett mångårigt miljö- och hållbarhetsarbete. Per Håkansson var en av de första i Sverige som introducerade begreppet miljöteologi inom Svenska kyrkan. Hans starka engagemang i miljö- och hållbarhetsfrågor har bl.a. lett fram till att Kirsebergs församling dels blivit den första Fairtradediplomerade församlingen i Malmö dels blivit miljödiplomerad enligt Kyrkans miljödiplomering för en Hållbar utveckling, fas III. Per Håkansson har också inspirerat övriga församlingar i Malmö att arbeta med frågor om miljö och hållbar utveckling samt tagit initiativet till en miljöpolicy för hela Svenska kyrkan i Malmö."

Vi gör en opera!

Malmö Opera visade lite av julens familjeföreställning, Vi gör en opera! av Benjamin Britten från 1949, i eftermiddags. 

Första delen har mer karaktären av talpjäs och förklarar alla delarna i en operauppsättning, medan den andra är operan Den lille sotarpojken. Några sotarpojkar från operans andra del hälsade också besökarna välkomna.






 

Chefdramaturgen Stefan Johansson samt några av de andra ansvariga berättade dels om hur de arbetat fram föreställningen men även om önskan att låta styckets pedagogiska dimensioner innebära att också den yngre generationen lockas till operahuset.



Styckets regissör, scenograf och koreograf är alla unga kvinnor hämtade från England och de bitar besökarna fick se hade en distinkt prägel av operans tillkomsttid och -plats — trots ambitionen att föra innehållet närmare samtiden. Men trevligt blir det säkert.

Tusen serier

Seriefrämjandets har sedan ett par år ett projekt kallat "Tusen serier" där man lyfter fram de serier som skapas i länder och kulturer som oftast inte uppmärksammas i de här sammanhangen.

I eftermiddags inleddes en tvådagars-presentation av "Drawing for Life", i sig ett eget projekt med ungdomar från Kosovo kring hållbar utveckling och miljöfrågor, stött bland annat av Svenska institutet och Global Action Plan, en organisation som sedan ett par decennier arbetar för förändringar i hur vi agerar hemma, i skolan och på arbetsplatser i frågor som rör miljön och den framtida överlevnaden. 

Överlevnad har också stått i centrum i dessa ungdomars livshistoria eftersom många av dem drabbades av effekterna av kriget på Balkan under 1990-talet. Bland annat genom att se på livsresan med hjälp av Joseph Campbells bok The Hero with a Thousand Faces (som också var inspirationen bakom fenomenet Star Wars) har man arbetat fram serier med hjältefigurer som bidrar till att jorden blir ett hälsosammare ställe att leva på.

Alabama Moonshine Co

På Southern Kitchen i Malmö spelade ikväll Alabama Moonshine Co sin rot-musik — som faktiskt också innehöll drag av irländska publåtar.

Drag var det i alla fall, fullt julös, med senaste tillskottet i bandet Anders E Larsson till och med på Jerry Lee Lewis-humör.

Socialt entreprenörskap och Nepal

Ikväll berättade Björn Söderberg, uppmärksammad och uppskattad social entreprenör, om sina upplevelser och avsikter med att driva företag i Nepal.

Socialt ansvarstagande och hållbarhet som ledstjärnor, men också möten med korruption och medarbetare som sviker, har präglat hans mer än tio år i landet, alltmedan hans företag skapat allt från julkort till pellets.





Söderberg gav också råd om hur man bör tänka när man ska genomföra projekt eller skapa företag — med en betoning på att sätta igång om man har en idé man verkligen vill se genomförd och inte vänta på finansiering, webbsidor eller t-shirts med företagsnamnet.

Fotoutställningar på [format]

Till och med söndag finns chansen att se Margaret M. de Langes intima foton av både bekanta och fullkomliga främlingar, presenterade på fotogalleriet [format] i Malmö och kallad Surrounded by no one.

Under tre år har hon fångat ensamheten så som den framträder när människor befinner sig i närheten av andra. 

Som en spegling av det allmängiltiga i projektet är bilderna inte försedda med titlar eller angivelser av tid och plats, de Lange önskar att betraktaren ska få ha en egen upplevelse utifrån sina egna erfarenheter.

Vilket ju kan sägas vara ett traditionellt estetiskt förhållningssätt, med risk att förvandla bildernas subjekt till museala utställningsföremål. 

 Att så inte sker här beror på att de Lange så uppenbart känner för de människor hon fotograferar och att man som utställningsbesökare ges en chans att komma dem nära. 

Samt att de monokromt korniga bilderna framhäver en iakttagelseposition som inte förskönar utan snarare inser utsattheten hos de avbildade.

I den del av samma lokal som kallas rummet [format] visar den danska konstnären Myne Søe-Pedersen bilder av gamla böcker som hon har skaffat på loppmarknader, bilder som får en abstraktion och tvådimensionalitet genom den monokroma färgtonen och en detaljskärpa som skär bort det övergripande sammanhanget — men paradoxalt nog gör böckerna till vittomfattande landskap.

Again är samlingsnamnet på utställningen, syftande på att böckerna får en ny funktion genom det närgångna granskandet. Men Søe-Pedersen arbetar genomgående med frågeställningar om tid och fotografi, vilket tre bilder av vattenskadade negativ lyfter fram, negativ som i det närmaste döljs av en återgivning i flera skikt. Både bokomslagen och negativen har bestämningarna Untitled, vilket på ett konsekvent sätt anknyter till det större galleriets foton.