Stimulation Overload på Palladium

På Palladium i Malmö har danskompaniet Somatic Noise i kväll premiär på sin timslånga föreställning Stimulation Overload.

Producent Daniel Eriksson och koreograf Kirstine ilum

Det är en kraftfull och stundtals akrobatisk gestaltning som dansarna Emma Ribbing, Rumiko Otsuka, Ross Martinson och Martin Gæbe genomför, där främlingsrädsla och uteslutningsmekanismer står i centrum, utgående från koreografen Kirstine ilums tankar och känslor om dessa så aktuella frågor.

Somatic Noise har ambitionen att få ungdomar och skolklasser att besöka föreställningen, som turnerar i några svenska och danska städer den närmaste tiden, för att diskutera det som uttrycks genom dansen. Synd då att inga Malmöskolor brytt sig om att boka in dem!

Sommarnattens leende i Malmö

Ingmar Bergmans film Sommarnattens leende från 1955 innebar att han efter ett decenniums arbete med den rörliga bilden fick sitt internationella genombrott. Historien om advokaten Fredrik Egerman, hans hustru, barn och älskarinna var en till stora delar komisk variant av det äktenskapsdrama som Bergman kom att sysselsätta sig med under en stor del av sin kreativa karriär. 

Med inslag av klassisk förväxlingsfars och Shakespeares En midsommarnattsdröm kom filmen även att utgöra underlaget till Stephen Sondheims framgångsrika musical A Little Night Music från 1973 som satts upp överallt i världen — och nu är turen åter igen kommen till Malmö, nästan på dagen 40 år efter premiären på Broadway.

1974 var det bland andra Maj Lindström och Lars Humble som bidrog till framgången, nu är det Christer Nerfont som Egerman, Gunilla Backman som hans tidigare älskarinna Desirée Armfeldt och Kerstin Meyer (som lockats ur sin nästan trettio år långa pensionering) som madame Armfeldt, på vars herrgård huvuddelen av handlingen utspelar sig, som står i centrum av skådespelarna/sångarna.

Det är Sondheims förmåga att integrera de dramatiska talpartierna med musiken samt hur dessa två beståndsdelar står i ett dramatiskt spänningsförhållande till varandra som har lagt grunden till musikalens internationella framgångar och efter att under en pressträff ha fått höra delar av inledningen kommer säkert Malmö-uppsättningen att ta vara på detta.


 

Till detta bidrar valet av regissör. Dennis Sandin har en mer än decennielång karriär som skådespelare och regisserade höstens succé på Malmö Stadsteater, dramatiseringen av Kristian Lundbergs roman Yarden. Han gör visserligen sin första musikal men visade med sin version av Brecht/Weills Tolvskillingsoperan i Uppsala 2011 att hans teaterbakgrund lämpar sig väl för att hantera relationen mellan taldramat och musikdelen. 

Kerstin Meyer

översättare Erik Fägerborn

Birgitta Smiding och dirigent Josef Rhedin

Och att Sommarnattens leende sätts upp i Malmö igen, med premiär den 2 februari, är inte mer än riktigt, det var ju under den framgångsrika perioden på Malmö Stadsteater (huset som nu är Malmö Opera) som Bergman spelade in filmen.

Kent Wisti på Galleri Estetica

Kent Wisti är präst på Malmö högskola, men arbetar också med bildskapande som målare och satirtecknare. Flera gånger har han ställt ut på Galleri Estetica i Malmö, nu är det dags igen fram till och med den 10 februari.

 

Wistis oljemålningar har en säregen förmåga att suggerera fram stämningar och känslor genom de närmast scenografiska kompositionerna. Det känns som om man går in i ett landskap där frågor och funderingar om existentiella dimensioner av tillvaron ges ett generöst utrymme.

Ofta finns det i målningarna en eller flera människoliknande figurer som (liksom hos den romantiske tyske målaren Caspar David Friedrich) blickar vidare in i landskapet — eller man ska nog inte kalla det landskap med allt vad det innebär av identifierbar natur eller igenkännbara figurer.

 

 

I Wistis måleri handlar det huvudsakligen om intensiva färgfält där gestalternas positioner och hållningar frammanar känslor av både ensamhet och förtröstan. Liksom hos Friedrich finns en tydlig nyans av det sublima, den upplevelse av skräckblandad storslagenhet som ständigt åtföljt konsten och ligger nära en religiös känsla. Kanske kan man här se hur yrkesrollerna hänger ihop.

 

Årets Bild 2013

Nominerade till Årets Bild 2013

I helgen avslutade juryn för Sveriges fototävling Årets bild sitt arbete och har nominerat 28 fotografer till totalt 45 utmärkelser. Prisutdelningen sker i slutet av mars.

Pristagarna i alla kategorier och vem som har tagit Årets bild avslöjas i Trollhättan 22–24 mars. Då utses även Årets pressfotograf 2013. I nomineringsarbetet hade juryn 4 198 bilder att utgå ifrån.

Här är de nominerade i Årets bild 2013:

Urban Andersson (Aftonbladet)
Johan Axelsson (Östersundsposten)
Jimmy Croona (Frilans)
Ciprian Gorga (Frilans)
Linda Forsell (Frilans)
Niclas Hammarström (Aftonbladet/frilans)
Paul Hansen (Dagens Nyheter)
Anders Hansson (Dagens Nyheter/Kontinent)
Casper Hedberg (Frilans/Kontinent)
Anders Hillergren (Frilans)
Christoffer Hjalmarsson (Frilans)
Ulf Johansson (Norran)
Viktor Johansson (Frilans)
Pavel Koubek (Nerikes Allehanda)
Martin von Krogh (Frilans)
Christina Kronér (Frilans)
Jonas Lindkvist (Dagens Nyheter)
Emil Malmborg (Bildbyrån)
Joel Marklund (Bildbyrån)
Anna-Lena Mattsson (Frilans/Dagens Nyheter)
Daniel Nilsson (Frilans/Expressen)
Kicki Nilsson (Mediebolaget Promedia i Mellansverige AB)
Robin Aron Olsson (Göteborgs Posten)
Carl Sandin (Bildbyrån)
Åsa Sjöström (Sydsvenskan/Moment)
Tom Wall (Frilans)
Magnus Wennman (Aftonbladet)
Leif Wikberg (Örnsköldsviks Allehanda)

Ur skog

Ur skog är en utställning som nu visas på Form/Design Center i Malmö. Den har sitt ursprung i ett designprojekt i Dalsland och presenterar vinnarna i tävlingen "Made out of the Woods" som hade som syfte att få fram en kollektion där känslan av skogens stämningar och magi var en central del. 

Även en inspirationsutställning kring skogen med produkter från sju inbjudna konstnärer presenteras på Form/Design.

 

 

 

 

 

 

 

I samband med utställningen, som varar fram till och med den 17 februari, kommer det att vid några tillfällen finnas möjlighet att lära sig tälja i trä.

Gymnasister på NWW43

Shaya, pappa med dotter Linda, Amanda och Christopher

De estetiska programmen på gymnasierna arbetar med att utveckla elevernas konstnärliga kreativitet, men hur står det till med möjligheterna att möta en publik som inte bara består av lärare och andra elever på skolan? I många fall dåligt uppenbarligen för när Tor Hedendahl, ägaren till det relativt nystartade galleriet NWW43, frågade Malmös skolor så visade det sig att det hade man inga rutiner för. Därför bjöd han in eleverna på de estetiska programmen till sitt galleri.

Först ut är Einar Hansen-gymnasiet. De åtta andraårseleverna på Bild och formgivnings-linjen visar sig intressant nog ha jobbat med högst olika tekniker inom ramen för den egenvalda rubriken Mänskliga psyket. Utställningen har sin grund i den specialisering i entreprenörskap som ger dem möjlighet att arbeta i projektform och nivån på utställningen är förhållandevis hög, vilket även var en lättnad för galleriet som inte fick se bilderna före hängningen.

Här finns allt från elektriskt energiska fotografier av Christopher Nielsen (en av de två killarna på programmet som har fjorton elever) till de sju tjejernas arbeten med olja och akryl, skiftande teckningstekniker, collage och digitalt bildskapande.

Evelina Unéus Mattssons lilla oljetavla visar på riktigt bra material- och teknikbehärskning, förutom bildens viktiga och i bästa mening positiva hållning till att bearbeta alla de intryck man får som människa.

 

 

Linda Svenssons janusansikte X, Y är även det en skickligt utförd oljemålning, medan Amanda L Westerdals digitala Träd-serie samspelar väl med den egenhändigt skrivna dikten utan att bli alltför övertydligt illustrativ.

I Elin Karlssons arbete i akryl, Driftande, återkommer trädet och man kan möjligen se ett drag av miljömedvetenhet i bilden av den livsavgörande växtligheten på drift i världsalltet — eller så är det bara en anslående form och färg-komposition, vilket även Jelena Vukovics shamanmålning är ett exempel på, en bild med en påtaglig närvaro.

 

 

Hos Olivia Ladisic Manzanos Barndomsminnen finns både en god linjeföring och en antydan till tonårstidens dubbelhet av att vilja att visa sig (och vad man kan) och skygghet, något som även finns i Shaya Mokarremis spegel av flis med mascaran rinnande och texten "Save me". 

Men här finns också en bild där kopplingen till den mediala kontrollen av individen har fått en slagkraftig utformning, även här men rinnande färg (som av gråt?)

Gemensamt har eleverna också gjort en Sinnesström av papier mache, inställd i ett hörn som om den vore mindre betydelsefull men kanske värd en mer synlig placering.

Sammantaget är det alltså en högst sevärd utställning av några 17-åringars elevarbeten och reflektioner kring det Mänskliga Psyket. Passa på att se den medan bilderna finns på NWW43, sista dagen är nu på fredag den 25 januari. I mars kommer ytterligare arbeten från de estetiska programmen att visas upp.

Lauren Greenfield

Lauren Greenfield har i drygt tjugo år uppmärksammats för sina foton av flickors kultur. I huvudsak har hon skildrat unga amerikanskor men i förlängningen handlar det om de (mestadels vita) västerländska samhällenas formande av flickorna. Hennes tre stora projekt har både resulterat i böcker, utställningar och dokumentärfilmer. Fast Forward (1997) handlade om kändisdyrkan i Hollywood och Thin (2006) om ätstörningar.

 

Den tredje, Girl Culture (2002), visas med början på lördag (den 19 januari) på Fotografins Rum i Kommendanthuset i Malmö och består av bilder tagna för drygt tio år sedan. Vi får se unga flickor, från förskoleålder till några och 20 år, och hur de hanterar ideal och krav på hur kroppen bör formas enligt rådande könsnormer.

De riktigt unga flickorna visas i sina försök att röra sig som de äldre, men här finns också mer lekfulla efterapningar som genom sin överdrivna karaktär även pekar på att det handlar om att testa för att själv upptäcka vad som passar en.

När flickorna kommer upp i tonåren blir kraven mer på blodigt allvar och kropparna skulpteras i mer eller mindre plågsamma försök att formas till attraktiva mediekopior. 

På utställningen finns också flera bilder från bantningsläger i USA där de lite rundare flickorna uppenbart förväntas börja få en mer "attraktiv" kropp. 

Men även här finns andra bilder, moment när tjejernas vänskap och närhet blir tydlig.

Relationen till killarna och deras värld handlar i Greenfields bilder huvudsakligen om sex och könsstereotyper, med kroppsfixering och tjejerna som objekt för killarnas blickar.

Greenfield gör även fristående dokumentärer. The Queen of Versailles (2012), som handlar om familjen som skulle bygga världens största enfamiljshus och gav Greenfield regipris vid förra årets festival i Sundance, visades nyligen i svensk tv och kommer också att visas på utställningen i början av mars, då Greenfield dyker upp för flera dagars närvaro i Malmö. Den drygt halvtimmeslånga Kids + Money (2008), som handlar om ungdomars fixering vid pengar, visas också på utställningen, som varar till och med den 14 april och ingår i fotobiennalen Fotografi i Fokus som pågår under mars månad.