Electrohype 2010

Electrohype, biennalen för elektronisk och datorbaserad konst, har idag avslutats på Ystads konstmuseum, som denna gång härbärgerat utställningen.

Tio konstnärer har med högst olika medel gestaltat temat OBJEKT, av arrangörerna ansedd som en lämplig inriktning när ett museum är platsen för evenemanget.

Spännvidden i objekten har rört sig över reminiscenser från modernitetens barndom i Yunchul Kims Epiphora (2009)

 och Karat (2009), Sion Jeongs växande kristaller i glasdroppar,

till Nikki Kooles Procedural Flat v.2 (2010) — som man gärna skulle vilja ha hemma, en datorskapad miniatyrvärld påminnande om miljonprogrammens myrlika människomiljö —

och Enrique Radigales Frieze (2009) som består av en antikiserad spansk stenskulptur med symboler för datortangenter inhuggna.

Här har också funnits Diane Landrys mer påtagligt organiska Mandalas in series Blue Decline (2002), skapade av ljus och olika typer av mineralvattenflaskor,

 Serina Erfjords Normal. Blue (2010), bestående av en parabolantenn med flera lager blå oljefärg och snurrande med en hastighet som gör att färgen bara precis stannar kvar och inte rinner ner på golvet

samt boredomresearchs (konstnärerna Vicky Isley och Paul Smith) Lost Calls of Cloud Mountain Whirligigs (2010), där programmering skapat varelserna Whirligigs som under några dagar levt ett virtuellt liv på två skärmar.

 Caleb Larsens A Tool to Deceive and Slaughter (2009)

och David Rokebys Liquid Language (1989) använder sig av mer förväntade redskap på en biennal för datorbaserad konst,

medan Norman T White i The Music Lesson (1984, utställningens äldsta verk) använder sig av en egen upplevelse när han såg barn som spelade piano på papperstangenter och ljudet fick honom att associera till fångade fjärilar.

White har också gjort Bellevue (2001), det verk som mest påminner om ett traditionellt konstverk upphängt i ett museum, en oljetavla — men med ett inbyggt titthål för den som vill övervaka besökarna.

Sammantaget en högst inspirerande utställning, som man önskar hade kunnat turnera runt till fler platser än det aktiva Ystads konstmuseum.