På Galleri Persson i Malmö är söndagen den sista utställningsdagen för säsongen och sista dagen att se de verk av Madeleine Pyk som hängt där i tre veckor.
Det var den numera 78-åriga konstnären som själv undrade om inte galleriägare Lasse Persson hade lust att presentera några nya målningar hon gjort — vilket han naturligtvis inte tackade nej till.
Pyk har under ett drygt halvsekels verksamhet gjort sig känd för sitt självbiografiskt präglade och färgrika måleri, vilket gjort henne till en av de mest uppskattade svenska konstnärerna.
De karaktäristiska figurerna, med ansiktsformer som befinner sig nära Pyks eget utseende och har förbindelser till både hennes uppväxt och mer samtida upplevelser, har en härlig direkthet och humoristisk iakttagelseförmåga. Här finns också en delvis annan färgsättning än i hennes mest kända målningar, en sandfärgad bakgrund som på ett utmärkt sätt samspelar med de mer färgsprakande inslagen i motiven.
Men här finns också några mörkare bilder daterade 1961, skapade under en period med en tyngre livssituation. Men som den skickliga konstnär Pyk är blir dessa grafiska blad ändå till en imponerande gestaltning med drag av Juan Miros bildvärld.
Och i de mer kända typerna av målningar hon nyligen gjort finns det även drag av Chagalls fantasiflykter, men utformade på ett sätt som omisskännligt bär Pyks signatur.
Och man ska inte glömma bort hennes målade, totemliknande föremål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar