Paavo

En av de många konserter som det musiktäta Malmö bjöd på under gårdagen stod Paavo för.

Paavo är ett band (alltså inte en enskild artist) som består av Cecilia Persson på piano och Sofia Jernberg på sång — samt olika förstärkningar vid olika tillfällen. 

Under spelningen på Moriskan var det den hyllade Fredrik Ljungkvist som hade musikaliska dialoger på saxofon med Jernbergs särpräglade röst och Perssons modernistiskt/improvisatoriska tangenttrollande.

 






Paavo har alltsedan debuten för cirka fem år sedan fått flera utmärkelser för sin form av fri jazz och Jernbergs röst har onekligen nyanser som få kan mäta sig med. Men här finns också (åtminstone i denna trioform) en inåtvändhet som inte bara skapar ett koncentrerat uttryck. 

Inför den sista låten varnade Jernberg oss för att texten kunde vara svår att höra, men det gällde faktiskt i hög grad under hela den knappt timslånga konserten och med blickarna ner i noterna och på tangentbordet var inte publikkontakten så särskilt tydlig under låtarna.
 





Dialogen mellen Jernberg och Ljungkvist tenderade också att snarare upprepa den andres ljudmässiga uttryck så att det inte uppstod den dynamik som denna sorts samtal ofta kan erbjuda.

Bandets musikaliska skicklighet kan knappast ifrågasättas, men inåtvändheten får ibland ett lite väl tydligt genomslag — vilket även visade sig i att flera i den inte särskilt omfattande publiken lämnade konserten innan slutet. Men Paavo är trots det värt att följa.