Malmö Konstmuseum@Malmö Konsthall

Det har länge klagats i Malmö på att samlingarna i stans konstmuseum till den alldeles övervägande delen är inlåsta i arkivet och aldrig visas. Visserligen är det kanske inte så konstigt att man inte kan visa allt eftersom man har mer än 40 000 verk, men för att göra läget än värre så genomgår konstmuseet nu en ombyggnation och inga utställningar kan genomföras.

Utmärkt då att man beslutat sig för att visa en del av konsten på stans andra stora institution, Malmö Konsthall — med titeln fyndigt formulerad Malmö Konstmuseum@Malmö Konsthall.

Under torsdagens pressvisning presenterade Anna Holmbom (tillförordnad chef på konsthallen) och Cecilia Widenheim (chef på konstmuseet) upplägget på utställningen, som består av ca 80 verk. I detta ingår även delar från den konstsamling som konsthallen har, möjliggjord genom en donation av paret Schyl för trettio år sedan. 

Omfattningen och blandningen av konstnärer har gjort det nödvändigt att samla verken inom några teman för översiktens skull. ”En värld i förändring”, ”Vardagens ritualer” samt ”Språk och kommunikation” kallas dessa — nog så aktuella, men kanske inte helt kristallklara i förhållande till konsten. 

Och man hade gott kunnat arbeta mer med den rumsliga konstruktionen av utställningen, Nu ser det ut ungefär som det alltid gör på konsthallen: målningar eller andra ramade verk på väggarna, installationer på golvet — allt i en inte särskilt uppfinningsrik ordning.

Konstverken i sig själv är i många fall ytterst intressanta och sträcker sig tidsmässigt cirka 50 år bakåt i tiden.













Några ikoniska verk från popkonstens 60- och tidigt 70-tal fångar ögat: Claes Oldenburgs halva däck och Andy Warhols serigrafi av Mao befinner sig också lämpligt nog nära de stora fönstren ut mot världen utanför konsthallen.

Och Andres Serranos bilder på vätskenedsänkta statyer i positioner som anspelar på Da Vincis Nattvarden är fantasieggande.

Men det finns också flera mer okända verk som tilltalar fantasin.

Viktor Rosdahls textilfärgstusch på brudklänningssiden, kallad Bröllopsnatt på SKF, för onekligen tankarna till Piranesis säregna teckningar och fångar upp sociala undergångstankar.

 

Leif Holmstrands plastskulptur När jag var en liten flicka, placerad in mot en vägg, får en närmast märkligt magisk känsla att infinnas sig hos denne betraktare åtminstone.

Ett specifikt rum, kallat M-rummet, är avsett för konst som besökarna har möjlighet att rösta fram som speciellt intressant från den databas på mellan 500 och 600 verk som finns tillgängliga med hjälp av några dataskärmar och några videoverk kommer också att visas i ett särskilt rum.

 

 

 

 

Och inledningsvis möter besökarna en stor installation, bestående av apelsinskal, sammanfogade av bomullstråd, skapad av Cecilie Dahl, som under pressvisningen på ett smittande humoristiskt sätt berättade om sitt arbetssätt samt likheten mellan apelsinskal och människohud.

 

 

Allt som allt en utställning som på ett traditionellt sätt visar upp enskilda föremål för vårt betraktande (och möjliga beundran) när man hade kunnat göra en hel del mer med de i sig utmärkta verken.

Malmö Konstmuseum@Malmö Konsthall invigs i morgon, lördagen den 7 november, och visas till och med den 16 mars 2014.