Nödvändigheten av att skapa ett samlat grepp om den svenska
fotografins historia, nutida verksamhet och kommande utveckling — det var
slutsatsen på symposiet Då, nu och framåt som hölls på Dunkers i Helsingborg under onsdagen.
Företrädare för flera av de stora institutioner som ansvarar
för insamlande, bevarande och forskning kring den svenska fotografin hade
samlats för att diskutera vad som krävs för att den svenska fotoskatten ska
kunna finnas kvar i framtiden och vara en grund för undervisning, forskning och
användande.
Enigheten var stor när det gäller den höga kvalité som
svensk fotografi hållit under drygt 150 år, både konstnärligt och som historisk
dokumentation, men också kring det väsentliga i att forma någon form av
organisation som kan säkra fotots plats i framtiden.
För trots att alla numera ”är fotografer” är kunskapen om
dess historiska rötter och kommunikationssätt ytterst begränsade. När
dagstidningar lägger ner hela bildredaktioner i besparingsiver och skolvärldens
medieutbildningar skrotas så hotas även möjligheterna att skapa ett samhälle
där den exploderande bildproduktionen blir begriplig: vad innebär det att
läsarna får ta ansvar för den bildmässiga nyhetsrapporteringen och hur kan man
på en samhällelig nivå försäkra sig om att bildproduktionen tas på allvar och
inte bara ses som en underhållningsdetalj utan djupare betydelse?
Representanterna för bland annat Moderna museet,
Västerbottens museum, utbildningarna på Valand och Biskops-Arnö gavs chansen
att presentera sina verksamheter och Sveriges första filosofie doktor i
fotografi, Niclas Östlind, presenterade delar av den undersökning om den
svenska fotografins utveckling de senaste 40 åren som ligger till grund både
för hans avhandling och den utställning som just nu visas på Dunkers, Mellan verkligheter. Östlind har också
bidragit att ytterligare utställningar visats i landet den senaste tiden och
två bokboxar på sammanlagt närmare 2 000 sidor blev även de presenterade under
symposiedagen.
Niclas Östlind |
Under de senaste 40 åren har stora insatser gjorts av
ideella krafter för att bevara fotosamlingar och utveckla tänkandet kring
fotots kulturella och samhälleliga betydelser, men det behövs nu också ett
samlats grepp som kan ge fotot som uttryckssätt den plats och trygghet det
förtjänar.
Fotokonstnär David Molander |
Dagstidningarnas närmast bisarra avskedande av fotografer i
en alltmer bildberoende tidsålder, den överhängande risken att stora
fotosamlingar inte kan bevaras eftersom ingen kan eller har råd att härbärgera
dem och att kunskapen om fotot sprids ut på så många institutioner att
överblicken saknas innebär konkreta hot mot fotots existens.
Som utvecklingen i Norge har visat kan ett samlat
samhälleligt grepp — från stat, kommuner, organisationer och det privata
näringslivet — innebära att den fotografiska bildens historiska och framtida
betydelse säkerställs.
Så intressant! Berätta mer om vad som menas med "samlat samhälleligt grepp". Vad tror du hindrar oss från att kopiera modellen?
SvaraRadera