Lördagens vernissager

Lördagens vernissager i Malmö innebar rejäla kast mellan undersökningar av den målarkonstnärliga materialitetens elementa till skapandet av ett museum i Palestina som del i ett nordiskt projekt — och vidare till ett kritiskt granskande av den folkmusikaliska nationalismens möjligtvis grumliga farvatten.

Häng med på en vandring.

Låt oss börja med den relativt handfasta utställningen "Radical art practices" på Galleri 21. Ett stort antal konstnärer från Sverige, Danmark och USA har erbjudits att presentera sina projekt, utifrån frågor om hållbarhet i ekologisk, politisk och kulturell mening. Konstnärerna arbetar ofta med processer på ställen som befinner sig en bit från den traditionella studion (fängelser, skolor, krigsområden) och har en tydlig etisk dimension, men på utställningen finns även stadsbiblioteket representerat med ett exempel på godnattsagoläsning som identitetsstärkande verksamhet.

På vernissagen fanns den danske konstnären Finn Thybo Andersen med och han kunde berätta om det museum för palestinsk folkkultur som kunnat byggas upp trots motstånd från den israeliska staten, som inte vill låta den palestinska historien framträda i all sin mångtusenåriga skrud. 

 

Här fanns montrar med exempel på familjefoton och vackert utformade släktträd, liksom kopior på arkeologiska fynd av betydelsefull art. 

På Galleri Final ställer Ulrika Linder, sistaårselev på Valand i Göteborg, ut några kritiska bilder kring den svenska folkmusikkulturen. Hon ställer, utifrån sin egen erfarenhet av att spela denna musik och delta i stämmor, frågor om det finns en förbindelse med den nationalism av stundtals obehagligt slag som valet förra året lockade fram.

Tekniken med torrpastell och kol har hon använt för att ge en märkbart dov ton till den natur som anses vara en del av den svenska folksjälen. 

Hon drar sig inte heller för att ta med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i en dyster bild av det skånska landskapet

 

eller att anspela på det ikoniska fotot från amerikanernas seger på Ivo Jima under det andra världskriget när midsommarstången ska resas.

Inte konstigt att det uppväxande släktet uppvisar allt annat än glada miner!

På Galleri Rostrum handlar det också om en kritisk granskning av idéer och föreställningar, i detta fallet om relationen mellan individen och de samhällsideal som formar individen. Hos Iris Smeds är det illusionen om att det bara gäller att ta sig i kragen och se till att man blir en succéhistoria på mediescenen som ifrågasätts, medan det i Sara-Vide Ericsons bilder är det ständiga ifrågasättande av sina egna handlingar, när nu livsframgången sägs avgöras av hur väl man hanterar verklighetens mångskiftande möten, som blir till drastiska bilder av ångest.

 

Frågor av ett till synes helt annat slag ställer Jakob Simonson på Galleri Ping Pong. Här är det själva den materiella förutsättningen för det konstnärliga måleriet, men också dess återgivande i annan bildform, som står i centrum.

Simonson, som under senare år gjort en hel del verk som på olika sätt tematiserar den konstnärliga skapandeprocessen, har här arbetat med att ihärdigt måla tre olika ytor med upp till 140 olika lager färg (magenta, cyan och gult, de subtraktiva grundfärger som bygger upp färgtryck och fotoframkallning), i växelverkan med en slipning av ytan, med effekten att betraktaren inte riktigt kan skapa sig en figur eller gestalt att förankra verket i. 

Eller kanske ändå, för vi är ju väldigt angelägna om att hitta något igenkännbart i en bild, om det så bara är av en klar och tydlig färg. Men det blir inte så lätt i Simonsons mångskiktiga tavlor.

Som pendang har Simonson också på utställningen en tredimensionell och spegelgenomsyrad version av galleriet, en nog så passande mångreflekterande kommentar till den konstnärliga verkligheten.

 

På Rönnquist & Rönnquist är det den 60-åringe danske konstnären Michael Reinhardt som firar sina 40 år som konstnär med en rejält färgrik presentation av en del av sina akrylmålningar på duk.

 

Reinhardt arbetar med ett flertal olika tekniker, men i det här presenterade urvalet handlar det väldigt mycket om en form av abstrakt måleri, som dock har regelbundenheter i sig. Något som kan få betraktaren att försöka urskilja mönster, kanske landskapsformer och horisonter.

Se där, en förbindelse till Simonson!

Samtliga utställningar varar t o m den 29 maj (förutom på Ping Pong, där avslutar man dagen innan).