Efter en kort föreläsning så att vi förstod vad vi tittade efter ställde vi, ett tjugotal personer, oss och tittade ut i kvällshimlen. Tiden förflöt och som en uppvärmning kunde man få se planeten Saturnus med hjälp av ett teleskop — det var en höjdare. Man kunde tydligt observera ringarna och hur dessa låg som på snedden kring planeten.
Vi såg också den internationella rymdstationen ISS snabbt ta sig över himlen — stor och ljusstark.
Till slut fick jag se två snabba "stjärnfall", lite rymdgrus som brann upp i kontakten med jordatmosfären.
Men bäst av allt var Saturnus, det var som att vara med vid världens födelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar