Hennes naivistiska målningar har under ca 70 år glatt men
också oroat en stor publik som uppskattat just denna mångtydighet i det som vid
en första anblick kan uppfattas som ett nästan barnsligt enkelt och
okomplicerat måleri.
Men de ensamstående husen på de stora ytorna och de
återkommande djuren (får, kor, hästar?) ger också en känsla av utsatthet och
övergivenhet som skapar en existentiell osäkerhet.
De intensiva färgerna och tydliga figurerna lockar
betraktaren till att tro att världen är enkel och fattbar, men över alltihopa
svävar en tomhet, alternativt ett hot, som fördjupar hennes gestaltningar.
Utställningen är nu inne på sin sista helg och slutar i
morgon, den 16/3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar