Julius Malmström |
Konsertarrangören Julius Malmström har gjort ett riktigt
fynd när han nu gett sig in i utställningsvärlden: för första gången i Sverige
får vi besök av Tutankhamon. Visserligen är de cirka 1000 föremålen "bara"
kopior, men eftersom originalen ändå aldrig hade kommit till Malmö så detta en
god ersättning. Utställningen hade pressvisning i torsdags till tonerna av en
kopia av en fanfarlur från Tutankhamuns tid och med närvaro av Egyptens
Sverige-ambassadör Mohamed Osama Taha Elmagdoub.
Egyptens ambassadör |
till höger utgrävningarnas finansiär lord Carnarvon samt Howard Carter |
För 90 år sedan gjorde den engelske arkeologen Howard Carter
och hans medarbetare den upptäckt som kommit att kallas årtusendets: den
närmast orörda graven för farao Tutankhamun, död år 1323 f v t.
I Konungarnas dal väster om Nilen, mittemot huvudstaden Thebe, hade plundring av de begravda härskarnas
gravar i syfte att komma åt såväl guld och ädelstenar som parfym, salvor och
dyrbara viner ständigt förekommit. När embryot till den moderna arkeologin
utvecklades under 1800-talet (som en effekt av den västerländska kolonialismens
tillväxt) ansågs det därför att det inte längre fanns några gravar kvar i sitt
ursprungliga skick.
Carter var dock besatt av att hitta det ingen annan lyckats
med och fick upp spåret efter tonårsfaraon Tutankhamons sista viloplats. Efter
ett decennium av sökande hittade han den, under ingången till Ramses VI grav.
Upptäckten blev oerhört uppmärksammad, något som förstärktes i början av
1960-talet när delar av fynden var på turné i USA.
Gamla föremål är ju tyvärr lätta att skada och efter en
incident 1984 slutade man med att skicka Tutankhamons föremål runt världen
under ett par decennier. När man sedan återupptog turnéerna var det i begränsad
omfattning, vilket ledde till att idén om att kopiera föremålen för att kunna
visa dem i all sin mångfald uppkom. Sedan 2008 reser tre olika tyskproducerade
utställningar över världen och när Malmö nu kan visa upp den första av dem är
det också den enda plats i Skandinavien som gör så.
Eftersom det är kopior som visas och att dessa därför inte
har de verkliga föremålens aura finns det några förutsättningar för att
utställningen ska fungera riktigt bra. Dels att kopiorna har en hög kvalité —
och här finns inget att klaga på, det är ett ypperligt hantverk.
Dels att man lyckats skapa en stark upplevelse genom själva utställningsdesignen.
Producenterna har valt att inte återskapa gravens begränsade storlek, då hade
inte så många besökare kunnat rymmas eftersom den var ungefär 80 kvadratmeter.
Man har istället använt 4 000 kvadratmeter, vilket innebär att alla föremål får
gott om plats att glänsa.
Som besökare får man dock en liten inblick i det kaos som
mötte Carter när han tog sig in i graven. De första utrymmena visar hur såväl
förrummet som skattkammaren såg ut, med guldkanoper och statyer staplade på
varandra.
Men när vi kommer till själva gravkammaren har man delat på de
fyra kapell och tre kistor som var placerade inuti varandra och här blir det
uppenbart vilka rikedomar som den härskande klassen i den egyptiska kulturens
kontrollerade.
Och det som alltid varit det mest fascinerande med graven,
faraons kista och guldmask är onekligen en imponerande syn.
I det innersta rummet, skattkammaren, fanns också oerhört
vackra föremål: tronstol och stridsvagn för faraon, alabasterskålar och statyetter
i förgyllt trä.
Läste nyligen att vetenskapsmän kommer fram till att anledning till att Tutankamun dog så ung berodde på inavel till stor del, något som tog sig uttryck i epileptiska anfall. Detta ska även ha varit en av anledningarna till varför faraon hade så starka kvinnliga drag.
SvaraRaderaIntressant och bra skrivet förövrigt.
Så har jag också förstått det. Tack för omdömet f ö.
Radera