Fyra helt olika fotografer

På NWW43 i Malmö visar man just nu upp bilder av fyra fotografer under samlingsbeteckningen Fyra helt olika fotografer.

Tre av dem verkar i Malmö med omnejd.




Jesper Berséus gillar att leka med gamla fotograferingstekniker och har med en panoramakamera exponerat baksidan på en filmremsa och fått fram en fantasifull bild av det pariserhjul som fanns i Malmö Folkets Park till 2011.

Linus Morales å sin sida har använt den en gång så fantastiska polaroid-tekniken för att presentera bilder tagna bland annat vid några av hans modefotograferingar.

David Tang har vänt blicken mot ett misslyckat stadsbyggande i Hong Kong, där tanken var att husera en mängd arbetare för de industrier som planerades, men eftersom Kina kom före och lockade till sig arbetskraften har området blivit en "City of sadness".

Till detta kommer schweizaren Fabian Oefner, som har redigerat ihop ett stort antal bilder av diodlampor så att de ser ut som en fantastisk samling av maneter.

Fyra olika fotografer, fyra olika sätt att använda stillbilden. Tillsammans med utställningen av fotona från Årets bild 2013 ger de en bra känsla för bredden inom fotokonsten.

Julutställning på No White Walls 43

Relativt nyöppnade galleriet No White Walls 43 i Malmö presenterar på sin julutställning en intressant variation av konstnärer. Fyra av dem står för huvuddelen av verken, även om det också finns några tavlor av konstnärer som var med under invigningsutställningen på gallerinatten i september.

Johannes Wessmark visar upp en slående teknisk skicklighet i sina fotorealistiska bilder. Han har under lång tid arbetat som reklamillustratör varifrån man får anta att han hämtat sin konstnärliga profil. 

Nyligen släpptes även en bok som förutom att reproducera en hel del av hans bilder även låter honom beskriva tekniken bakom.

Kjell A Nilsson har länge jobbat med grafisk design och hans tavlor präglas av en blandning av tekniker: akrylmålning, collage, urrivna tidningstexter. Allt har en förbindelse med Kjells liv och historia, med syfte att också stimulera betraktarens minnen av sin egen historia. Bäst är de mindre tavlorna där grundfärgen inte blir så överväldigande och detaljerna inte så överflödande.

Marie Bergman visar å sin sida upp tuschteckningar som inte är begränsade av realistiska ambitioner utan högst fantasifulla. Inte minst träden som kramar varandra, inspirerade av Maries pappa som berättade för henne om hur träden lever och pratar med varandra. Men allra bäst är flickan med ett hår som en hel skog, kallad Disträ.

Trä böjt till magiska former är Pontus Ikanders material. Dekorativa men även mystiska i sina naturnära men ändå konstfärdigt utförda former sätter de fantasin i rörelse. Eftersom Pontus började med graffiti som konstnärligt uttryck finns de snirklande bokstavsformerna med som en inspiration, men utifrån det också en spännande relation mellan naturformen och stadsuttrycket. 

 

Pontus kommer även i ett flerårigt projekt att bidra med en utomhusskulptur till MKB:s kollektivhusbygge på Lantmannagatan.

I galleriet finns också några foton från modevärlden, tagna av Linus Morales med en enkel Polaroidkamera, samt Tor Hedendahls mer popkonst- och reklampräglade tavlor i olika blandtekniker, även dessa värda en titt.

Utställningen varar till och med den 22 december.