15 konstnärer firar 15 år

verk av Minako Masui till vänster

Galleri Persson i Malmö firar 15-årsjubileum med en utställning där 15 av de konstnärer som ställt ut under åren medverkar.

Det har blivit en livfull presentation, med ofta färgrika och omedelbart tilltalande bilder samt några skulpturer som är bland de bästa på utställningen.

Omedelbart i entrén till galleriet slås tonen an av Madeleine Pyks Musse Pigg-liknande  figurer, gjorda med en närmast naiv barnslig glädje, 

 

något som Karin Wikströms hundar/människor också lyfter fram.

Uppe på andra våningen får de sin motsvarighet i Marianne Anderssons svit på 23 mindre målningar, En Av Alla De Andra, även där med en enkelhet i linjerna som inte ska förväxlas med bristande konstnärlig skicklighet,

 

vilket också gäller Annemette Lichtenbergs målningar på papper. 

 Och Lizzie Lundbergs fyra verk Längtan, Grannar, Veckotvätt och Sensommar anger med sina titlar något av den vardagliga observation som präglar målningarna.

Lennart Aschenbrenner leker å sin sida med de konsthistoriska referenserna i Ceci est une pipe en réglisse (dvs "Det här är en lakritspipa"), medan Bertil Warnolfs målningar arbetar fram det tredimensionella på ett illusoriskt sätt, vilket även antyder rollspel och betydelsen av det dolda.

 

Båda konstnärerna sysselsätter sig även med mer abstrakta färgkompositioner, något som också kommer igen i Minako Masuis monotypier och till viss del i Per Svenssons akrylmålningar.

Den senares färgrikedom finns även i Stina Lindskogs kraftfulla Genom Puck, medan Christel Hanssons närmast kalligrafiska gravyrer imponerar genom återhållsamheten i färg men rörelse i linjespelet.

 

Linjer och skuggor handlar det även om i Jukka Vänttinens mezzotinter av trappor och gångar, suggestiva i sitt fotografiska ljusspel.

Och bäst av allt är Gunnar Friebergs bronsskulpturer, med tyngd men ändå lätthet visar de att "less is more".

Även Peter Sternäng och Helmtrud Nyström (som har en fin separatutställning på Galleri Leger) medverkar.

 

Utställningen varar till och med den 14 oktober.

Marianne Andersson

Marianne Andersson presenterar med utställningen Enavalladeandra en lustfylld uppsättning bilder av ansikten, kroppar och gester, präglade av ett form- och färgspel som får betraktaren att länge stanna vid de två väggarna.

Ända in till veckan före lördagens vernissage har bildimpulserna kommit till Andersson, som också ägnat avsevärd tid till att kombinera bilder till den upphängning som nu finns till beskådande på Galleri Ping-Pong i Malmö.

Och även om konstnären har en tydlig uppfattning om hur de olika bilderna, eller man kanske ska säga de olika delarna av den stora och sammanhängande bilden, bäst utformas, så finns här inget förenklat pussel att lägga som betraktare.

Vissa inslag, placeringar av specifika uttryck i färger eller former på vissa positioner eller fördelningen mellan det målade och den bakomliggande väggen kan skapa associationer, men då mer i ett flöde av egna känslor, tankar och minnen. Här finns inget givet, i det som vid en första anblick kan förefalla vara en enkel (möjligen även naiv) bildvärld ges utrymme för det egna medskapandet.

Enavalladeandra är värd att återvända till.