Gilbert Garcin på Fotografins rum

När den franske lampfabrikören Gilbert Garcin gick i pension vid 65 års ålder gick han på en veckolång fotoworkshop — och blev så fascinerad att han under de tjugo år som gått sedan dess ägnat en stor del av sin tid åt att fotografera.

Efter några år utan uppmärksamhet slog han igenom i slutet av 1990-talet och producerar varje år cirka 20 bilder med en analog collageteknik, bilder som kommit att bli eftertraktade på all världens gallerier och konsthallar.

Fotografins rum i Malmö visar med start idag en rikhaltig del av Garcins (även kallad mr G) produktion. De är filosofiskt och existentiellt rika betraktelser, utformade i en mycket lekfull och humoristisk anda.

Garcin fotograferar sig själv i olika poser och bygger efter det i sin studio i södra Frankrike upp små miljöer där han sedan lägger in bilderna på sig själv (under senare år finns även frun ofta med).

Garcins yttre gör att associationerna rör sig vilt mellan Hitchcock, Jacques Tatis filmfigur M Hulot, Chaplin och den danske filmregissören Carl Th Dreyer  — en osannolik kombination, men också något som anger en del av spännvidden i bilderna. Och surrealismens inflytande går inte att ta miste på i de svartvita bilderna, speciellt den typ som René Magritte står för.

 

Bildtexterna, som Garcin började använda sig av efter några år då han låtit bilderna tala för sig själva, är också små pärlor i kombination med fotografierna.

Utställningen öppnar idag och pågår till och med den 7/9 och är ett måste för den som är det minsta intresserad av bilders betydelsemöjligheter.

Anna Clarén

Anna Clarén inviger i morgon sin utställning Close to Home i Fotografins rum på Kommendanthuset i Malmö. Skirt och skört, minne av dåtid i tankar om framtid, placerat i nutid. I väntan på en recension kommer här en bild på Anna från idag.

David Magnusson och Purity

Pressfotografen David Magnusson tröttnade på att ständigt ha kravet på sig att producera bilder som var slagkraftiga men ack så entydiga, han ville hitta ett öppnare sätt att vara kreativ på. Så han tog chansen när han såg en notis om en relativt ny ritual i USA: Purity Ball.

grundaren Randy Wilson med döttrar

Denna "renhetsbal" går ut på att fäder och deras döttrar ingår ett löfte: fäderna ska skydda sin döttrar från ett alltmer sexualiserat samhälles hot, medan döttrarna ska förbli oskulder tills de gifter sig. Ritualen har funnits i femton år och är spridd i hela USA (man beräknar att det hålls cirka 4 000 baler om året) men finns företrädesvis i den södra delen av landet. 

Huvudsakligen är det grupper kopplade till kristna religiösa samfund som tagit upp dessa avhållsamhetstankar, men det finns också till exempel judiska deltagare i vissa av balerna.

 

Magnusson har tillbringat sammanlagt 4 1/2 månad med att fotografera 47 par av fäder och döttrar och en del av bilderna ställs nu ut, med invigning lördagen den 27 april på Fotografins rum i Malmö under titeln Purity, som en del av konstsatsningen Malmö Nordic. 

 

Han har använt en s k storformatskamera, vilket inneburit en mer omständlig och långsam fotograferingsprocess än den han var van vid som pressfotograf. Men det har också inneburit att han kunnat få ett mycket välplanerat och koncentrerat uttryck i bilderna, med en konsekvent bildstil som lyfter fram en mer formell ton i presentationen av paren — men som även gör att man som åskådare lägger märke till de små och betydelsefulla variationer som finns.

Han har valt att inte fotografera på själva balerna utan placera paren i miljöer utanför städer, med syfte att få ett så rent uttryck som möjligt. 

 

 

Bilderna har också en ljus, nästan urblekt färgton, som om ett gudomligt ljus omsluter människorna — men tillsammans med själva tillvägagångssättet vid fotograferingen och sättet som figurerna står på i bilderna får man onekligen en känsla av en äldre tids sociala ritualer.

Renhetsbalerna är kontroversiella i USA och det är inte utan att man som betraktare känner ett visst mått av obehag inför bilderna. Allt från traditionell mansmakt till incest och pedofili dyker upp i tankarna, men ett så enkelt fördömande är inte Magnussons mål. 

 

 

Han vill snarare visa upp det mångtydiga i relationerna och i ett bildspel som ingår i utställningen får de som avporträtteras ge röst åt sina egna tankar samt orsakerna till att de deltar i balerna.

 

Purity är ett lyckat exempel på hur man kan använda fotokonsten så att den både ger tankar om den mänskliga kulturens komplexa och motstridiga karaktär och funderingar kring hur konstnärliga uttryckssätt kan användas för att visa upp detta.

 

Utställningen öppnar lördagen den 27 april och finns kvar på Fotografins rum under hela sommaren, fram till och med den 8 september.

Lauren Greenfield

Lauren Greenfield har i drygt tjugo år uppmärksammats för sina foton av flickors kultur. I huvudsak har hon skildrat unga amerikanskor men i förlängningen handlar det om de (mestadels vita) västerländska samhällenas formande av flickorna. Hennes tre stora projekt har både resulterat i böcker, utställningar och dokumentärfilmer. Fast Forward (1997) handlade om kändisdyrkan i Hollywood och Thin (2006) om ätstörningar.

 

Den tredje, Girl Culture (2002), visas med början på lördag (den 19 januari) på Fotografins Rum i Kommendanthuset i Malmö och består av bilder tagna för drygt tio år sedan. Vi får se unga flickor, från förskoleålder till några och 20 år, och hur de hanterar ideal och krav på hur kroppen bör formas enligt rådande könsnormer.

De riktigt unga flickorna visas i sina försök att röra sig som de äldre, men här finns också mer lekfulla efterapningar som genom sin överdrivna karaktär även pekar på att det handlar om att testa för att själv upptäcka vad som passar en.

När flickorna kommer upp i tonåren blir kraven mer på blodigt allvar och kropparna skulpteras i mer eller mindre plågsamma försök att formas till attraktiva mediekopior. 

På utställningen finns också flera bilder från bantningsläger i USA där de lite rundare flickorna uppenbart förväntas börja få en mer "attraktiv" kropp. 

Men även här finns andra bilder, moment när tjejernas vänskap och närhet blir tydlig.

Relationen till killarna och deras värld handlar i Greenfields bilder huvudsakligen om sex och könsstereotyper, med kroppsfixering och tjejerna som objekt för killarnas blickar.

Greenfield gör även fristående dokumentärer. The Queen of Versailles (2012), som handlar om familjen som skulle bygga världens största enfamiljshus och gav Greenfield regipris vid förra årets festival i Sundance, visades nyligen i svensk tv och kommer också att visas på utställningen i början av mars, då Greenfield dyker upp för flera dagars närvaro i Malmö. Den drygt halvtimmeslånga Kids + Money (2008), som handlar om ungdomars fixering vid pengar, visas också på utställningen, som varar till och med den 14 april och ingår i fotobiennalen Fotografi i Fokus som pågår under mars månad.