Gerry Johanssons fotografier av vardagens platser — i USA,
Sverige eller Mongoliet — har en alldeles speciellt ton. Oftast utan människor
är de i sin monokroma utformning präglade dels av den teknik som Johansson (en
gång i tiden utbildad i grafisk design) valt att använda sig av under flera
decennier: tagna med den klassiska pressfotografkameran Rolleiflex där man
tittar ner i sökaren och därmed får en lite annan nivå på bilderna än när man
tittar genom sökaren; det monokromas gråskala betonar linjer, strukturer och gradvisa
skiftningar istället för färgbildens upptagenhet vid olikheter i färgerna och
deras mättnad; den analoga tekniken gör att Johansson kan utvinna en mängd
nyanser i gråskalearbetet och pappersanvändningen. Men frånvaron av människor
innebär också att det är själva platserna och spåren av planering och
genomförande av deras byggnation som hamna i centrum, alltså en sorts
kulturhistorisk undersökning.
På Malmö konsthall visas med början i morgon en del av Gerry
Johansons fotografier från Lincoln i USA (2010), Ulan Bator i Mongoliet (2008) och
Småland i Sverige (projekt sedan 1990). Upphängningen betonar det seriella i
hans sätt att närma sig de platser han besöker, fotona (i sort sett
kvadratiska) hänger i ”normalhöjd” längs med konsthallens långa väggar.
Bilderna från Ulan Bator (platsen besöktes för att Johansson
felaktigt trodde att en scen i Chris Markers berömda film Lettre de Sibérie/Brev från Sibirien [1957]
utspelade sig där) är organiserade efter vilken dag de togs, medan Lincoln
skildras utefter var byggnaderna befinner sig i staden. Och Smålandsmiljöerna
presenteras alfabetiskt!
Själva den anspråkslösa utformningen och presentationen gör
att bilder på ett paradoxalt sätt får mer tyngd, givetvis förstärkt av mängden
bilder (som dock bara är en del av de oftast flera hundra bilder som ingår i de
kompletta projekten).
Gerry Johanssons sympatiska och lättsamma framtoning och
presentation av sina bilder bidrar också till den självklara
dokumentationsaspekten: det är så här vardagen ser ut — i världen.
På Malmö konsthall presenteras också ett antal av Lars
Englunds mycket gracila och vackra skulpturer tillsammans med Johanssons foton.
De ytterst sköna linjerna och formerna samspelar väl med det
renodlade i Johanssons fotografier och fyller det jättelika golvutrymme som
ibland blir till oceaner av tomhet i konsthallens utställningar.
De klot som dominerar har en rytm som andas liv och skapande,
medan ett par andra skulpturer med en mer kompakt utformning får ett drag av
solid förankring som ger en annan version av likheten med präriernas marklöpare
eller tumbleweeds.
Utställningarna varar till och med den 15 juni.
