Bengt Rindner på Galleri Estetica

Bengt Rindner ställer ut på Galleri Estetica för tredje gången, även denna gång med ett färgrikt och expressivt måleri.
 

















Oberoende av om det gäller stilleben, porträtt eller mer ögonblickliga iakttagelser har Rindner ett mycket skickligt arbete med färgerna som grunden i sitt arbete.

Porträtten är det som omedelbart fångar intresset, med en penselföring och stämning som får mig att associera till Edvard Munch. Figurer som blickar nedåt, i eftertänksamhet eller sorg, ger tillsammans med den klara färgskalan ett mycket anslående intryck.
 



















Men här finns också tavlor utan mänskliga figurer som anknyter till de postklassiska riktningarna impressionism och expressionism, i färgsättning respektive måleriteknik.

Bengt Rindner, som skulle kunna sägas vara ett skott på det Göteborgskoloristiska konstträdet, är värd en betydande uppmärksamhet.


Utställningen varar till och med den 6 mars.

"Nya reflektioner" av Gerhard Nordström

Gerhard Nordström är en nestor inom det skånska måleriet, aktiv sedan nästan sjuttio år — och det verkar inte vara möjligt för honom att slå av på takten.

Inte för att man som betraktare av hans oljemålningar skulle önska det, han är fortfarande bland de bästa på att med förrädiskt enkla medel suggerera fram de stora sammanhangen.

Den nya utställningen på Galleri Estetica i Malmö, där han är en trogen gäst, kallas Nya reflektioner — en fyndig titel eftersom reflekterandet både kan ses som ett samtal med konsthistorien och att vattenytor eller trädstammar reflekterar ljuset i hans stora målningar på ett ytterst skickligt sätt.

Impressionisterna och speciellt Monet är en självklar referenspunkt när man ser på målningarna i de inre rummen: motiv och ljuseffekter anknyter till 1800-talets ljusmålare — men på ett paradoxalt sätt eftersom Nordström sin vana trogen har en mycket mer kraftfull målningsteknik där själva det materiellt påtagliga i färg och duk spelar en väsentlig roll.

I det stora utställningsrummet är det det kraftfulla och mustiga som även dominerar i motivval och här känner man igen sig från Nordströms stora dukar med vyer över skånska leråkrar. Även dessa åkrar har ett drag av enkelhet över sig tills man går riktigt nära och ser att målningarna består av färgfält inte helt olika de tidiga modernisternas (läs kubisternas) arbeten — men med den skillnaden att dessa skapade fragmentering och Nordström ger en mer sammanhållen, men inte mindre känslostark, bild. 

 

I den nya utställningen kan man också se ett samtal med den expressionistiska traditionen och naturscenerierna som Nordström stöter på under sina cykelturer blir till djupt färgmättade målningar.

Skrev jag att utställningen är bland det bästa på länge i Malmö, ungefär sedan senast Nordström ställde ut för cirka 1 1/2 år sedan?