Ralph Nykvist på Dunkers

Äntligen är det så dags för en stor utställning med foton av Ralph Nykvist, på Dunkers i Helsingborg.

Nykvist föddes i Landskrona 1944 och påbörjade sina fotografiska vandringar i hemstaden. När han så småningom flyttade till Helsingborg (som nu fått hela hans samlade produktion, ca 150 000 negativ) fortsatte fotograferandet och mycket i utställningen kommer från dessa två skånska städer.

Men han reste också till andra delar av världen, bland annat Paris, Venedig och Moskva, varifrån det finns en hel del bilder på utställningen.

Nykvist har länge blivit placerad i marginalen i den svenska fotohistorien, trots sin rika produktion och stora betydelse som presentatör av internationella fotografer (bland annat i tidskriften Aktuell fotografi), så det är hög tid att inse kvalitén i hans bilder.

Mycket av hans produktion skulle kunna inrymmas i begreppet gatufotografi, men med tillägget att han har haft en iakttagelseförmåga vad gäller det vardagliga som inte många fotografer kunnat uppvisa, en sammanställning av bildelement som lutar åt det surrealistiska (utan att hemfalla åt det bisarrt spektakulära). Han har också själv betonat vikten av att se fotona som bilder och inte som ursäkter för att skildra något annat.

Producent Axel Swanstein från Dunkers och curator Niklas Östlind presenterar utställningen för pressen

Det här är en utställning som helhjärtat kan rekommenderas, inte bara till specifikt fotointresserade. 

 

 

Ardy Strüwer i Malmö

Konstnären Ardy Strüwer har varit aktiv i 60 år på konstscenen och slog igenom medialt genom de tv-program han gjorde tillsamman med Lasse Åberg under 1960- och 70-talen.

När han nu närmar sig de 80 säger han sig vilja sluta med att åka runt och visa sina verk: "om någon annan vill visa dem är det OK, men nu har jag varit konstnomad så länge att det får räcka".

Galleri Final i Malmö har tidigare haft utställningar med Ardys konst, så det är bara följdriktigt att det är här vi ser den sista (?) utställningen i Malmö.

Ardys orientaliskt inspirerade formspråk kopplat till en surrealistisk ådra och en glädjefylld färgrikedom gör hans tavlor till härliga upplevelser och har inte felaktigt beskrivits i termer av "postmodern flower power".

Fåglar, dubbelögon och erotiskt färgade detaljer fyller dukarna i en smakfull balans.

Utställningen visas på Galleri Final till och med den 21 november.

Bertil Warnolf på Galleri Persson

Idag är det sista dagen för Bertil Warnolfs utställning på Galleri Persson i Malmö, en utställning som i sitt fria förhållande till den surrealistiska traditionen inte fastnar i Dali-kopiering utan på ett lekfullt sätt spelar med upp-och-nervändandet av vår vardagliga logik.






























































Människor och djur samspelar på oväntade sätt, i målningar på duk och föremål — så gå och se!

Gilbert Garcin på Fotografins rum

När den franske lampfabrikören Gilbert Garcin gick i pension vid 65 års ålder gick han på en veckolång fotoworkshop — och blev så fascinerad att han under de tjugo år som gått sedan dess ägnat en stor del av sin tid åt att fotografera.

Efter några år utan uppmärksamhet slog han igenom i slutet av 1990-talet och producerar varje år cirka 20 bilder med en analog collageteknik, bilder som kommit att bli eftertraktade på all världens gallerier och konsthallar.

Fotografins rum i Malmö visar med start idag en rikhaltig del av Garcins (även kallad mr G) produktion. De är filosofiskt och existentiellt rika betraktelser, utformade i en mycket lekfull och humoristisk anda.

Garcin fotograferar sig själv i olika poser och bygger efter det i sin studio i södra Frankrike upp små miljöer där han sedan lägger in bilderna på sig själv (under senare år finns även frun ofta med).

Garcins yttre gör att associationerna rör sig vilt mellan Hitchcock, Jacques Tatis filmfigur M Hulot, Chaplin och den danske filmregissören Carl Th Dreyer  — en osannolik kombination, men också något som anger en del av spännvidden i bilderna. Och surrealismens inflytande går inte att ta miste på i de svartvita bilderna, speciellt den typ som René Magritte står för.

 

Bildtexterna, som Garcin började använda sig av efter några år då han låtit bilderna tala för sig själva, är också små pärlor i kombination med fotografierna.

Utställningen öppnar idag och pågår till och med den 7/9 och är ett måste för den som är det minsta intresserad av bilders betydelsemöjligheter.

Ardy Strüwer på Galleri Final i Malmö

Ardy Strüwer har alltsedan 1960-talet varit en främmande fågel i det svenska konstlivet, född som han är i nuvarande Indonesien 1939 och konstutbildad i Nederländerna.



 




Medialt en kändis genom tv-program på 60-talet med Lasse Åberg har hans bildskapande haft sin utgångspunkt i en form av surrealism som, om man ska hitta en svensk motsvarighet, har en del med Max Walter Svanbergs bildvärld att göra — inte minst kvinnofigurernas betydelse och säregna form.

Det färgstarka och expressiva samsas med en figurativitet som skapat en högst attraktiv visualitet, något som är tydligt i den glaskonst som också presenteras på Galleri Final i Malmö.

 











Vernissagen skedde under lördagen och trots ett typiskt höstväder med blåst och stundtals häftiga regnskurar var galleriet fyllt med intresserade besökare, mötta av en mycket vänlig och boksignerande Strüwer.

Frank Björklund

Frank Björklund på vernissagen

Bilder skapade utifrån konsthistoriens traditioner och ismer samt titlar med underfundiga formuleringar präglar Frank Björklunds konstnärskap, som nu under cirka 30 år varit uppskattat och belönat.

Synrand samt I Utlandet

På galleri Källan i Skanör pågår nu ytterligare en utställning med hans oljemålningar och litografier (samt glasskulpturer, stengods med mera av flera andra konstnärer).

Herr metisk, Minneslucka samt Mot strömmen

Surrealism och René Magrittes bildvärldar är det som mer än annat formar bilderna, med en humor och visuella överraskningar som tilltalar besökarens fantasi.

Ecce Homo och Fågelskådaren, med Jim Johnssons glasskulptur Jag drömde om Miro däremellan

 Två av de mest tilltalande verken hänvisade också på olika sätt till den medievärld som bildkonsten är en oundgänglig del av.

I betraktarens öga och Paranormal aktivitet visar även på Björklunds förmåga till självreflexivitet och insikt i de mediala gestaltningarnas suggestiva kraft, förstärkt av placeringen bredvid varandra i hängningen.

Utställningen pågår till och med den 19 augusti.

Kristina Bengtsson & Katharina Kiebacher

Vad händer när två bildkonstnärer för ett samtal, inte med ord utan med bilder, kring bildskapandet? Vilka associationer skapas och hur ser vägen ut från början till slutet?


Alltsedan början av 1900-talet har metoden Cadavre Exquis (bokstavligen "utsökt lik") använts för att generera nya bilder, inte minst hos surrealister.

När nu Kristina Bengtsson och Katharina Kiebacher presenterar sitt projekt Cutting a Cake i bokform på [forum] i Malmö blir bildföljden till en uppslagsrik diskussion kring objekt och former.

Men även kring genus och rum.

Christian Andersson

 

I den nya utställningen på Moderna museets Malmö-avdelning ställer den lokalt baserade konstnären Christian Andersson frågor utifrån den surrealistiska utmaningen av det rationella västerländska förnuftet.

Utställningen, kallad From Lucy with love, har som portal en imponerande illusorisk 3D-version av René Magrittes målning L'art de conversation från 1950, utförd inte i sten utan med hjälp av bearbetad frigolit.

Det franska ordet för dröm, "rêve", finns insprängt i basen för stenblocken, både hos Magritte och Andersson, och blir utgångspunkten för en dialog kring västerlandets dröm om förnuftsmässig kontroll över omvärlden, en dröm som också har inneburit falsarier och motdrömmar om uppbrott från en lögnaktig härskartanke.

På motstående sida från frigolitblocken i den stora hallen finns en version av Mies van der Rohes berömda tyska paviljong från den internationella utställningen i Barcelona 1929 — fast denna gång uppbruten och sönderdelad, en bild av omöjligheten att upprätthålla den moderna/modernistiska drömmen om den rationella världen.

Och mellan dessa omfattande flanker finns ett kuriosakabinett med föremål som alla pekar på drömmen att kunna avläsa historien, kontrollera nuet och förutse framtiden,

från skallar härrörande från mänsklighetens barndom (dock inte äkta)

 och en fonograf som tolkar historien genom avlyssning

till ett loopat filmutsnitt som visar drömmen om att tolka meddelanden från en främmande civilisation.

Alltihopa mycket suggestivt och spännande, fast vad som menas med utställningstitelns syftning på Bondfilm nummer 2 undgick denna betraktare — om det nu inte är en tom hänvisning som enbart pekar på vårt begär efter att tolka allt som betydelsebärande tecken.