Zoo World

Frilansfotografen Julia Lindemalm hade idag vernissage på sin utställning Zoo World på fotogalleriet [format] i Malmö.

Under några år har hon fotograferat djuren i olika djurparker och inriktningen är mycket tydlig när man ser hennes bilder: detta ska vara en kritiskt utformad gestaltning av de brister som finns i den mänskliga kulturens förhållande till djurvärlden.

 Trånga burar, glasväggar, djur som vänder sig ifrån de nyfikna människoskarorna — väldigt lite visar fram något annat än en distanserad relation. Och utan riktigt slagkraftiga kompositioner blir dessa bilder ganska intetsägande.

Det finns några foton som sticker ut, på olika sätt:

en tiger som simmar i Kolmården och har fångats uppifrån blir till en formellt skön komposition;

en människobebis som lämnats i en bur visar både utsatthet och instängdhet;

en elefantsnabel på en kulle blir till en överraskande bild.

Men som helhet blir varken den konstnärliga gestaltningen eller den kritiska blicken till något påfallande annorlunda eller nytt inom diskussionen hur arten människa behandlar (och våldför sig) på andra djurarter på jorden.

Utställningen varar t o m den 15/12.

Fotoutställningar på [format]

Till och med söndag finns chansen att se Margaret M. de Langes intima foton av både bekanta och fullkomliga främlingar, presenterade på fotogalleriet [format] i Malmö och kallad Surrounded by no one.

Under tre år har hon fångat ensamheten så som den framträder när människor befinner sig i närheten av andra. 

Som en spegling av det allmängiltiga i projektet är bilderna inte försedda med titlar eller angivelser av tid och plats, de Lange önskar att betraktaren ska få ha en egen upplevelse utifrån sina egna erfarenheter.

Vilket ju kan sägas vara ett traditionellt estetiskt förhållningssätt, med risk att förvandla bildernas subjekt till museala utställningsföremål. 

 Att så inte sker här beror på att de Lange så uppenbart känner för de människor hon fotograferar och att man som utställningsbesökare ges en chans att komma dem nära. 

Samt att de monokromt korniga bilderna framhäver en iakttagelseposition som inte förskönar utan snarare inser utsattheten hos de avbildade.

I den del av samma lokal som kallas rummet [format] visar den danska konstnären Myne Søe-Pedersen bilder av gamla böcker som hon har skaffat på loppmarknader, bilder som får en abstraktion och tvådimensionalitet genom den monokroma färgtonen och en detaljskärpa som skär bort det övergripande sammanhanget — men paradoxalt nog gör böckerna till vittomfattande landskap.

Again är samlingsnamnet på utställningen, syftande på att böckerna får en ny funktion genom det närgångna granskandet. Men Søe-Pedersen arbetar genomgående med frågeställningar om tid och fotografi, vilket tre bilder av vattenskadade negativ lyfter fram, negativ som i det närmaste döljs av en återgivning i flera skikt. Både bokomslagen och negativen har bestämningarna Untitled, vilket på ett konsekvent sätt anknyter till det större galleriets foton.