Foton som konst, foton som utgångspunkt för målerikonst.
Liksom videoinstallationernas förekomst har fotografierna gjort sitt intåg på
måleriets arenor i en omfattning som visar på det lockande för konstnärer att
använda sig av det fysiskt avbildande för att komma bortom avbildningen — som
om förutsättningen för att se det som inte kan ses i "verkligheten"
med blotta ögat är att inkludera det som kan ses. Skillnad, sprickor,
avlagringar, palimpsester — orden är många för att ange vad man arbetar med.
Eller så är det så enkelt som att vi alla är så vana vid att
verkligheten beskrivs med bilder att det blir den naturliga utgångspunkten för
det konstnärliga undersökandet.
Camilla Eklund har använt sig av bilder tagna av sin släkt
på sin släkt i utställningen Genomgången på galleri Rostrum i Malmö. Hon har
sedan gjort oljemålningar på duk och trä, huvudsakligen i svart, vitt och olika
gråskalor i syfte att, som hon själv anger, komma åt undermedvetna lager i sitt
eget liv.
I galleriets stora rum finns ett par gruppbilder som utstrålar
gemenskap, men tittar man lite närmare finns också antydningar till ensamhet
och kanske uteslutning. Här finns också en bild av ett par från 1800-talet med
förvrängda ansiktsformer, något som fanns med redan i ursprungsfotografiet men som
i målningen är väldigt tydlig, inte minst på mansgestalten. Man undrar vad det
syftar till, är det en mask och varför har han (om det nu är en han) den på
sig?
I det inre rummet blir bilderna mer explicita, med
djurgestalter som hotbilder i det mänskliga och några tillägg i ett par
barnporträtt som ger rysningar.
Djurassociationerna återkommer även i de horn
som finns på flera ställen, inte minst i mellanrummets hela vägg av (vad som
ser ut som) rådjurshorn, flera av dem med påmålade mansansikten.
I det stora rummet finns också tavlan med målningen av
Eklunds farfars gård, en uppenbarligen central plats för hela den minnesprocess
som är en del av detta undermedvetna arbete som också pekar framåt i tiden.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
