Anna Brag

Anna Brag arbetar på Malmö högskola med att stimulera studenterna till ett konstnärligt skapande och visar just nu prov på sin egen förmåga inom området i utställningen Trampa vatten på Rostrum i Malmö.

Där lyfter hon både högst seriöst och mer humoristiskt fram vattnets betydelse i våra liv med olika konstnärliga uttrycksmedel.

 

Teckningar, animerad film, Photoshopade foton och modellbyggen visar på hur vi kan föreställa oss alternativa sätt att förhöja livskvalitén med vattnets hjälp.

För Malmös del får vi se hur man skulle kunna bygga vidare kanalsystemet så att fler kan ta del av närheten till denna viktiga aspekt av stan — nästan som ett Nordens Venedig.

Och ett motto från den franske författaren Saint-Exupéry finns presenterat på en av väggarna: ”Det som gör öknen vacker är att någonstans döljs en källa.”

Förankrad i väggarnas teckningar av ett mer realistiskt vardagsliv blir detta till en utopisk tanke värd att presentera för kommunens styrande.

Som en extra förhöjning av livskvalitén hade Anna på sig ett par eleganta skor, inköpta i den berömde arkitekten Rem Koolhaas sons designbutik.

Utställningen finns på Rostrum till och med den 2/2.

Barbro Hemer

 Konstnärer som huvudsakligen arbetar med mer traditionella tekniker som olje- eller akrylmåleri använder sig allt oftare av nyare (men inte särskilt nya) medier som stillbild och video i sin strävan att utvidga uttrycksrepertoaren. 





Skillnaderna såväl som likheterna attraherar den konstnärliga experimentlustan och resultaten blir ofta åtminstone intressanta på ett konceptuellt plan — om än inte sinnligt upplevelsemässigt.

Barbro Hemer har på den nu pågående utställningen Nätter på Rostrum i Malmö använts sig av en mobilkamera för att ta bilder i trädgårdsmiljö, men inte i avsikt att visa upp vackra blommor i dagsljus. Hon har i stället fotograferat i månljus, vilket innebär att de stora (eller ännu större) förstoringarna av bilderna betonar kornigheten eller pixelframträdandet på ett sätt man i det vanliga fotograferandet försöker undvika.

Men tekniken gör att fotona närmar sig måleriet (som Hemer  oftast arbetar inom) och anknyter även till den tradition som började formas i slutet av 1800-talet och kallas pointillism — alltså att ge varje färgpunkt en distinkt plats på duken så att spelet för åskådaren mellan att se punkter och att uppfatta den sammanflytande helheten blir en viktig del av verket.

 

Hemers foton drar alltså nytta av att på detta sätt vara tagna i mörker, men idén hade fått en upplevelsemässig förstärkning av att gestalta något intressantare än vad som nu är fallet. Oljemålningar som framkallat en liknande bildkvalité hade nog kunnat bli fullödigare, nu blir experimentet mer till just ett experiment.

Utställningen varar till och med den 8/12.