Niklas Wallenborg på Galleri 21

Niklas Wallenborg ställer ut på Galleri 21 i Malmö med titeln How I learned to stop worrying and love the end! (en medveten blinkning till Stanley Kubricks Dr Strangelove)

Science fiction-genren präglar tema och utförande, med material och citat från inflytelserika filmer.

Inte utan en viss sardonisk humor presenteras en dystopisk existens där smileys och party-inbjudningar samsas med förutsägelser om världens undergång — med mycket text.

Utställningen varar t o m den 1 april.

Tine Aamodt på Galleri 21

På Galleri 21 i Malmö presenterar Tine Aamodt från och med idag utställningen Tesseract, en förminskad version av de fyra gallerirummen utförd i smala rödmålade träramar och med små men betydelsefulla vridningar.

 














Effekten blir att den vanliga upplevelsen av rummen förskjuts och perceptionen blir till en del ifrågasatt: hur ser jag vanligtvis detta (och andra) rum?

En klassisk konstnärlig ambition alltså, att ifrågasätta vårt vanliga seende och få oss att se på nytt.

Aamodts förmåga att göra detta med så små medel skapar en humorfylld utställning där en vandrar runt med försiktiga steg för att inte riva ner verket. Inte minst eftersom Aamodt också använder sig av målade streck på golvet, vilket blir till ytterligare en version av rummens struktur — men nu mer kaotisk.
 
Utställningen varar till och med den 1/3.

Jes Brinch

Danske Jes Brinch har just nu en utställning på Galleri 21 i Malmö, kallad Få livsglädjen tillbaka.

Inte för att allt andas uppsluppenhet och glädje, trots installationens röda och kanske livsbejakande färg. Lika mycket verkar det kunna handla om blod, förgängelse och död.

 

Galleriets rum är fyllda med små figurer som står inför en vigsel eller, som blomfigurerna, hissas upp mot taket med hjälp av i mörkret osynliga trådar och ”Carpe Diem” (i en form som påminner om det manliga könsorganet) finns som ett slagord i det stora rummet.

I ett annat rum, lite ljusare har ett par tagit fasta på detta och kopulerar — men deras doggy style visar inte precis upp den mest lyckliga av relationer.

Och det innersta av galleriets rum kan man bara titta in igenom ett fönster och skymta små ljuskällor.

Brinch har ett rykte om sig som provokatör alltsedan 1990-talet, inte minst med sina skulpturer och önskar att konsten förhåller sig mer kritisk till hur det moderna samhället fungerar.

Själv kan jag tycka att det finns ett pubertalt drag i allt detta, inte helt lyckat eller angeläget. För ett tag sedan presenterade han på Galleri NWW43 i Malmö mer och större skulpturer, av snortande och kopulerande figurer, i en ljusare och mer renodlad utställning och här kom hans kritiska drag fram mer tydligt och intressantare.

Utställningen varar till och med den 2/2.

Ola Nilsson

Ola Nilssons utställning på Galleri 21 i Malmö, med den långa titeln Space orgaized by men to be used for a purpose unknown,  är en till synes simpel isärtagning av ett antal föremål — men bakom detta finns en intrikat undersökning av minne och identitetskonstruktion.

 

Nilsson har redan tidigare arbetat med den psykoanalytiska processen där tystnad och icke-svar i isärtagandet av fastlåsta objektbindningar är en viktig del. 

Nilssons dekonstruktion av vardagliga föremål blir på motsvarande sätt en väg till att komma innanför de vanliga konstruktionerna av identitet — allt baserat på grundidén att försöka förstå en äldre manlig släktings existens.

 

En banduppspelning i galleriets inre rum formar ytterligare ett element till denna aldrig färdiga eller definitiva förståelsekonstruktion, liksom en videoinstallation i galleriets tredje rum.

Som en förstärkning av metainslaget har Nilsson även tillfogat den långa ansökan om medel för konstnärligt utvecklingsarbetet han gjorde (pengar han aldrig fick) som en del av utställningen, elegant sammanfogad med föremålen.

Utställningen varar till och med den 1 december.

Land i sikte

Søren Hüttel

Danska trion Rasmus Lütken, Søren Hüttel och Rasmus Danøl  har sedan flera år samarbetat i olika temautställningar och nu är det dags igen, på Galleri 21 i Malmö.

Land i sikte är titeln och syftar på att deras målningar och installationer tar upp resandets/sjöfarandets dimensioner ur ett kulturellt och kulturkritiskt perspektiv.

 

Semester- och kryssningsresandets föremål och tecken renodlas av Hüttel som genom fotografier, bildskärmar och ett strandparasoll suggererar fram semesterresans komplicerade betydelser för (den västerländske) turisten och den värld som hen besöker.

Sviktens symboliska betydelse för hoppet ner i fritidens och det okändas vatten har fått en central placering i galleriets största rum och Lütken har även fått fram betraktarens delaktighet genom små speglar i ett antal verk som ett stilrent sätt renodlar vattnet, solen och människornas litenhet.

I det innersta rummet har Danøl fått en pingvinfigur med urgröpt ansikte att vända sig mot träsnittsmönstrade bilder av hav och människoskapade byggnationer, en bild av upptäcktsresande, civilisationsideal och mötet med en främmande och (kanske) fientlig natur.

 

Och i ett gemensamt arbete, med samma namn som utställningen som helhet, har de tre placerat en stege som leder upp till ett foto på en mörknande himmel och ett stycke land: en gestaltning av den mörknande framtiden?

Utställningen finns kvar på galleriet till och med den 3/11.

"Mission Accomplished" av Mikael Ericsson

På Galleri 21 i Malmö har Mikael Ericsson en i antal verk sparsmakad utställning kallad Mission Accomplished fram till och med den 6 oktober.

Titeln är tagen från det tal i maj 2003 då president Bush stående på ett hangarfartyg hävdade att den amerikanska uppgiften i Irak var slutförd.

Hangarfartyget återkommer i den modell som upptar en stor del av det första rummet i galleriet. Den är mycket suggestivt ljussatt med liknande former som de som finns i de animationer som spelas upp i de två övriga rummen.

Animationerna visar på en förändring från mänskligt och naturligt till maskinellt och krigiskt som är en bärande tematisk del av utställningen. Ett undergångsmotiv är uppenbart, men genom loopningen av sekvenserna kan man kanske trots allt finna ett visst hopp: efter undergången kommer ett nytt uppblomstrande — men med en varningsklocka: låt inte tron på ett slutgiltigt utfört uppdrag medföra en brist på vaksamhet inför en totalitär moderniseringsmaskin.

Paavo Paunu på Galleri 21

På Galleri 21 i Malmö visar den finske målaren och skulptören Paavo Paunu just nu upp en härlig uppsättning figurer i sin första soloutställning i Sverige. Den i år 48-årige Paunu har en sällsam begåvning i sitt sätt att kombinera organiska, främst trä, med konstgjorda material för att skapa associationsrik konst med nordiska sagoinslag och existentiella dimensioner — inte sällan med kristna aspekter.

Redan när man som besökare öppnar dörren till galleriet möts man av en träfigur, kallad Sonen av trädstammen, som man gärna skulle skaka hand med, härligt inbjudande som han är.

I ett angränsande rum dominerar Kors, även det en trästubbe som förstärkts av allehanda konstgjort material men som behållit sin organiska karaktär — ner till ett litet öga som man upptäcker efter en stund.

Mannen är en annan figur som befinner sig i lokalerna, lutande sig mot en vägg: vilar han bara efter en svår tillvaro i nuet eller lyssnar han på rösterna i väggen?

Flera andra träskulpturer, av mindre storlek, visar på Paunus skicklighet i att skapa en sorts förstärkt verklighet som förenar det organiska med det oorganiska och det vardagligt rationella med det mytiska på ett väldigt tilltalande sätt.

Utställningen varar till och med den 3 mars och är värd flera återbesök, inte minst för att säga "hej" till de goa trägubbarna.

Anja Margrethe Bache på Galleri 21

Förskjutningar och transformationer är begrepp som ofta används om Anja Margrethe Baches konst. På Galleri 21 i Malmö finns nu, fram till och med den 3 februari, en möjlighet att se hennes mångformade keramiska arbeten på utställningen Ceramic on Tour. Between the constructed and reality.

Bache är en sann mångsysslare och har högre utbildningar som ingenjör och arkitekt förutom sin konstnärsutbildning. Hon arbetar som docent på Danmarks tekniska universitet och specialiserar sig på att sammanföra och undersöka det tekniska och det konstnärliga även i sin verksamhet som forskare och pedagog.

 

 

Det som är mest frapperande med utställningen är den lekfullhet i form och färg som strömmar mot betraktaren. Rosa, bruna, gula, gröna och röda keramiska former förflyttar sig över golv och väggar som vore de på turné — vilket ju är vad utställningens namn påstår. 

 

 

Och de som inte får en rörelse genom utplaceringen i rummet bär på en annan rörelse — vissa av föremålen verkar ha kollapsat av ett plötsligt tryckfall, eller en hand som kramat dem alltför hårt.

Den franske filosofen Gille Deleuze har haft stor betydelse för såväl kulturteori som konstnärligt skapande under ett par decennier och hans resonemang om den ständiga föränderligheten och tillblivandet kan onekligen ses som en bakgrund till Baches keramiska föremål och deras sköna livfullhet. 

7 fönster 7 konstnärer

På Galleri 21 i Malmö ställer just nu sju nyutexaminerade textilkonstnärer från HDK i Göteborg ut i de sju fönstren under titeln Vi och ni som undrar varför. Att det är en fönsterutställning innebär att det går att titta på deras verk dygnet runt vilket gör det extra intressant ljusmässigt eftersom både planerade och plötsligt uppdykande ljuskällor påverkar betraktarens upplevelser av textur och form — något som blir extra betydelsefullt i den här utställningen. Frågor om identitet, kropp och kön/genus finns hos de flesta av utställarna, men även ett intresse för att undersöka vad det konstnärliga material man valt att arbeta med kan skapa för möjligheter och uttryck.

Några av konstnärerna har valt att arbeta med stora scenografiska miljöer. Klara Berge har velat att med den vävda tråden i samspel med skuggor och projicerade bilder forma minnesrum i Jag vill minnas dina minnen, en intention som suggereras fram på ett skickligt sätt och där betraktandet utifrån blir till en subtil sinnesförnimmelse — men också lockar till att vilja gå in i de svävande utrymmena.

 

Något liknande finns i Nanaka Adachis video baserad i projektet Hemma-borta-hem, men genom att vara en inspelning visad på en liten skärm i ett fönster blir det dels lite svårt att riktigt se vad som sker (vilket möjligen är ett sätt att skärpa betraktarens sinne), dels skulle man ha velat vara fysiskt närvarande vid en föreställning där skuggspel, dans och textila fält verkar samspela på ett sätt som ser spännande ut men, i denna form, är lite ogripbart.

Ida Andersson använder sig i Molnen som kunde varit snö av vita elastiska tyger, vilka skapar en dynamisk plastik som Andersson själv ser som barndomens möjlighetsskapande fantasivärld. Själv hittar jag nog även den sönderrivna idyllen och hoten i skuggorna, som vore vi uppe på en torkvind där stora sjok av lakan bär på oformliga hemligheter.

 

Anni Foglert arbetar i en lite mindre skala i Så långt inuti, näst intill borta, där det kroppsliga blir mycket framträdande, men även här finns minnen och identitet närvarande i materialen metall och textil — hårda och sköra men båda förgängliga.

Kroppen blir än tydligare i Kristina Skantzes fragment: ögon i smyckeskrin, galgupphängda ben och fötter på ensam vandring. Att placera dessa kroppsdelar  som vore de utställda i ett skyltfönster för försäljning betonar Skantzes önskan att använda Den som har mest när den dör vinner som en gestaltning av ägande och trygghet i förhållande till den egna identiteten.

Den skakiga identiteten finns väl gestaltad i de två återstående fönstren. Elina Nilsson använder sig i Apparently Obscure av textila dubbelexponeringar, av sig själv samt personer ur norsk black metal, på ett sätt som både hittar föränderligheten i identitetsmarkörer och avslöjar bråddjup i den psykologiska konstruktionen av människan.

Och Pia Österlind låter sitt hår bli det som ger och gestaltar identiteten i fem självporträtt, kallat Jag Pia, där den mest slagkraftiga bilden får det textila materialet att bli en slöja som ger håret fritt spelrum.

Malmö är första anhalten för denna mycket slagkraftiga utställning, tanken är att ställa ut i de orter där konstnärernas växt upp. På Galleri 21 är man kvar till och med nyårsafton.