Flykt

Malmöbaserade frilansfotografen och -skribenten Anders Hansson öppnar sin mycket kraftfulla utställning Flykt i Kommendanthuset i Malmö under gallerinatten på lördag. 

Bilderna är tagna under drygt tio års tid i olika konfliktområden i världen och visar några av de 50 miljoner människor som i nuläget befinner sig på flykt. 

I samband med utställningen ger Hansson också ut en bok med bilderna och egna texter kring arbetet, intäkterna går till Röda korset.

Se utställningen och köp boken!

Anna Clarén "Close to Home"

Anna Clarén har under det senaste decenniet uppmärksammats för sina familjebilder präglade av på en gång skirhet och skörhet. Barn- och familjebilder är ju det vanligast förekommande motivet i det s k amatörfotograferandet och det är just detta som Clarén anknyter till. 

 

Den vanlige amatören använder fotografin för att hålla fast ett ögonblick och i efterhand minnas det — Clarén går ett steg längre. Den privata historiken med kärlek och barn lyfts till att gestalta tankar om det förflutna och möjligheterna, men också riskerna, med det kommande — allt baserat på en stark närvaro i nuet.

Clarén är född 1972 och har sedan nioårsåldern ständigt fotograferat sin närmiljö och de bilder hon nu presenterar i Fotografins rum på Kommendanthuset i Malmö under utställningstiteln Close to Home är just detta: bilder av sig själv, familjen, vänner och grannar. 

 











Clarén är även utbildningsansvarig vid Nordens Fotoskola på Biskops Arnö och hennes foton finns också med på Moderna Museets stora utställning Ett sätt att leva, där det är hennes stora genombrott Holding från 2006 som visas. 

Close to Home anknyter till denna, men tar steget vidare i vuxenlivet och det är inte minst de egna barnen som står i centrum: deras nyfikenhet och egensinnighet, men också den skyddslöshet som gör att flera av bilderna blir till närmast ångestfyllda skildringar av de vuxnas intensiva försök att ge de minsta en säker famn.

Starkast är skildringarna när den existentiella ensamheten får ett drag av tidlöshet, i förening med försöken att ha någon form av kontroll över det okontrollerbara i tillvaron.

 

Bilderna blir också med sin blekta färg (som i amatörsammanhang förbannas för att man inte tillräckligt tydligt ser motivet) till en del i en tidsbaserad reflektion kring dödens närvaro och alltings bräcklighet.

Utställningen finns kvar på Kommendanthuset till och med den 23/3.

Ceausescus barn

Kent Klich dokumenterade under åren 1994-98 hur konsekvenserna av Rumäniens familjepolitik under Ceausescu drabbade barnen. 

Eftersom de härskande önskade en stor befolkning var preventinmedel och abort förbjudet, vilket ledde till att många barn inte kunde försörjas av sina föräldrar och hamnade på statliga barnhem.

Många minns säkert bilderna 1989 från dessa institutioner och Klich har i utställningen koncentrerat sig på de barn som blev smittade av hiv genom undermålig hygien vid blodtransfusioner (som gavs i stället för mat och vitaminer).

Bilderna visar på den förfärliga utsatthet som barnen befann sig i även flera år efter diktaturens fall. 

Utställningen, som färdigställdes redan 2001 och har visats på bl a Världsmuséet i Göteborg och på Louisiana, innehåller även en längre text av Nobelpristagaren Herta Müller och kompletterades vid ett återbesök 2003 när filmaren Brita Landoff spelade in material som också ingår i utställningen. Här berättar de överlevande när de blivit tonåringar om sina tankar och drömmar.

 

Klich är i grunden psykolog och socialarbetare och har använt kameran i flera projekt. Förutom den historiska dokumentationen finns här naturligtvis kopplingar till flera av de upprörande missförhållanden i Sverige som fått medieuppmärksamhet de senaste åren.

Utställningen pågår t o m den 17 november.

Lauren Greenfield

Lauren Greenfield har i drygt tjugo år uppmärksammats för sina foton av flickors kultur. I huvudsak har hon skildrat unga amerikanskor men i förlängningen handlar det om de (mestadels vita) västerländska samhällenas formande av flickorna. Hennes tre stora projekt har både resulterat i böcker, utställningar och dokumentärfilmer. Fast Forward (1997) handlade om kändisdyrkan i Hollywood och Thin (2006) om ätstörningar.

 

Den tredje, Girl Culture (2002), visas med början på lördag (den 19 januari) på Fotografins Rum i Kommendanthuset i Malmö och består av bilder tagna för drygt tio år sedan. Vi får se unga flickor, från förskoleålder till några och 20 år, och hur de hanterar ideal och krav på hur kroppen bör formas enligt rådande könsnormer.

De riktigt unga flickorna visas i sina försök att röra sig som de äldre, men här finns också mer lekfulla efterapningar som genom sin överdrivna karaktär även pekar på att det handlar om att testa för att själv upptäcka vad som passar en.

När flickorna kommer upp i tonåren blir kraven mer på blodigt allvar och kropparna skulpteras i mer eller mindre plågsamma försök att formas till attraktiva mediekopior. 

På utställningen finns också flera bilder från bantningsläger i USA där de lite rundare flickorna uppenbart förväntas börja få en mer "attraktiv" kropp. 

Men även här finns andra bilder, moment när tjejernas vänskap och närhet blir tydlig.

Relationen till killarna och deras värld handlar i Greenfields bilder huvudsakligen om sex och könsstereotyper, med kroppsfixering och tjejerna som objekt för killarnas blickar.

Greenfield gör även fristående dokumentärer. The Queen of Versailles (2012), som handlar om familjen som skulle bygga världens största enfamiljshus och gav Greenfield regipris vid förra årets festival i Sundance, visades nyligen i svensk tv och kommer också att visas på utställningen i början av mars, då Greenfield dyker upp för flera dagars närvaro i Malmö. Den drygt halvtimmeslånga Kids + Money (2008), som handlar om ungdomars fixering vid pengar, visas också på utställningen, som varar till och med den 14 april och ingår i fotobiennalen Fotografi i Fokus som pågår under mars månad.

Limpo-workshop

Den brasilianske gatumålaren Limpo har under flera år smyckat Malmös offentliga miljö med sina målningar, allt i samarbete med kommunen. Under gårdagskvällen höll han tillsammans med pedagogen Minna Ågren en välbesökt workshop i mötesplatsen Globalen i Kommendanthuset

där han visade hur man kan åstadkomma den typ av målningar som han blivit känd för.

Efter att ha pratat om sin bakgrund, förklarat sitt artistnamn (Limpo betyder "ren", vilket han alltid såg till att vara när han kom hem till sina föräldrar på kvällarna i staden Salvador efter att ha varit ute och målat) samt visat några exempel på den gatukonst han gjort i Malmö var det dags för deltagarna att själva börja skapa.

Man började med att rita några grundläggande geometriska former: cirkel, kvadrat, triangel.

Sedan blev det dags att bege sig utomhus och iförd ansiktsmasker (sprejen är giftig) tillsammans måla en duk. 

 







 
 







 








 

Entusiasmen var stor och man hade kunnat hålla på mycket längre än tiden medgav.

Målningen kommer att finnas kvar i Globalen — som är ett SIDA-finansierat samarbete mellan Malmö Museer, Svenska Röda Korset, Rädda Barnen och Individuell Människohjälp —bland annat som en inspiration till kreativa projekt i den offentliga miljön.