Höllvikens konsthall

Höllvikens konsthall hade i dag vernissage på sin sommarutställning med drygt 100 verk av konstnärer de haft separatutställningar med under de senaste åren. 


 

Ardy Strüwer-vägg

Birgitte Söndergaard

Birgitte Söndergaard

Ardy Strüwer, Birgitte Söndergaard och Tay Dall är väl de namnkunnigaste, men även ägaren Ronny Johnsson bidrar med några slagkraftiga röda akrylmålningar.

Tay Dall

skulptur av Birgitte Söndergaard, målningar av Ronny Johnsson

 

Julsalong i Höllvikens konsthall

Bredvid Vikingamuseet i Foteviken ligger Höllvikens konsthall och där har precis årets Julsalong, den femte i ordningen, öppnats. 13 konstnärer som tidigare under året haft egna utställningar i lokalen fyller alla skrymslen och vrår med sammanlagt ett hundratal verk.

Ägaren Ronny Johnsson har själv med en hel del tavlor, gjorda i akryl på skrovliga ytor, vissa i en intensiv röd ton, andra i en mer dämpad beigegrå färgskala — men hela tiden uttrycksfulla.

Birgitte Söndergaard

Några mer kända namn finns också med. Ardy Strüwer deltar med både litografier och glasskulpturer i sin välbekanta surrealisminspirerade stil, 

 

medan Birgitte Söndergaard har experimenterat med olja på papper i några fina porträtt. Däremot är jag inte så förtjust i Camilla Lundén kvinnofigurer.

 

Sydafrikanskan Tay Dall imponerar med sina rörelse- och färgintensiva dukar, Ulla Göransson förenar en mer europeisk modernism med mer mystiska inslag och ibland (inte alltid, vissa verk hamnar för nära det dekorativa beställningsmåleriet) får Ronny Rodhammar oljan att ge ifrån sig ett mystiskt skimmer,

 

 

alltmedan fotografen Alf P. med hjälp av ett egenhändigt dataprogram har bearbetat sina foton till att bli fantasifulla collage på papper.

 

 

Några skulpturer finns också med och som vanligt stjäl de nästan föreställningen från måleriet. Marita Occellis kvinnofigurer i glas har en stark närvaro trots sin bräcklighet och Kerstin Sehlstedts krukor visar en variation i ytans textur som skapar en väldigt fin rumslighet.

 

Sammantaget en god julsalong med variation men också en sammanhållande linje genom det färgstarka och uttrycksfulla.

Utställningen varar till och med den 22 december.

Konstmässa på Luftkastellet

En ny Konstmässa såg dagens ljus i Malmö under helgen. I Luftkastellets rymliga lokaler vid Öresundsbrons fäste samsades ett sextiotal konstnärer och gallerister om utrymmet och presenterade en rikhaltig blandning av motiv, tekniker och material.

 

 

Största utrymmet upptog måleriet på duk, med många montrar som tillsammans närmast formade ett elliptiskt promenadstråk — en nyare form av det förra sekelskiftets inomhusarkader. Somligt var riktigt bra, annat var av god kvalité, medan de riktigt svaga utställarna var förvånansvärt få med tanke på att mässan organiserades på ytterst kort tid och att det var först till kvarn som gällde, ingen jurybedömning således. Ambitionen var också att öppna upp och välkomna, inte att utesluta. Få av Malmös mer namnkunniga gallerier deltog dock inte.

 

Lena Mirow

Carin Junert, som tillsammans med sin man sett till att samla utställarna, bidrog själv med några distinkta målningar. Med sig hade hon konstnärsvännerna Lena Mirow, Pia Colan och Camilla Caesar som i somras hade en mycket trevlig gemensam visning i Skanör (i det som en gång var Git Gays sommarstuga).

 

Höllvikens konsthall visade upp flera av de konstnärer som ställt ut där och chefen själv, Ronny Johnsson, presenterade även han upp sitt måleri.

Ett par av de intressantaste montrarna innehöll verk av akvarellisten Johan Ramberg, vars gatuvyer fått en strålande gestaltning genom hans tekniska skicklighet, samt Lisbeth Cedwall, som med sina målningar av kalkade husfasader gav en högst personlig bild av byggnadernas själ.

Ingrid Ohlsson

 

Margareta Lindsjö

 

Fotografen Anita Campbell ska inte glömmas bort i sammanhanget. 

Hennes naturbilder visade på en ypperlig teknik och förmåga till stämningsskapande bildkonst, med motiv från Nya Zeeland till Österlen.

Tay Dall

Den sydafrikanska konstnären Tay Dall har under de cirka 25 år som gått sedan konstnärsutbildningen skapat sig ett namn som en av regionens främsta inom det mer abstrakta måleriet.

När flera av hennes tavlor nu presenteras på Höllvikens konsthall drabbas man onekligen av den rörelseenergi och färgrikedom som bilderna uppvisar. Dall förklarar förekomsten av de klara färgerna med att det är en konsekvens av solen i Sydafrika, allt blir mer intensivt.

Intensiteten i målningarna själva verkar komma från henne som person och det finns en omedelbarhet i uttrycket som är smittande. Man kan som betraktare visserligen komma på sig med att upptäcka en viss upprepning i motiv och färgsättning, vilket ju inte är särkilt ovanligt bland konstnärer men inte bör glida över i stereotypa manér eller dekorationsmåleri.

Så långt går det inte heller hos Dall, men det finns en tendens att återkomma till vissa färgslingor och kompositioner i några av hennes egenbenämnda sviter som gör att inte alla av hennes stora dukar är lika intressanta.

 

Mest givande är de bilder där den sydafrikanska jordens färger får dominera, när mustigheten ges en chans att arbeta med en mer nyanserad palett.

 

Och när detta kombineras med det lite mindre formatet kan uttrycket också få en koncentration som höjer upplevelsen.

Vilket inte förhindrar att den stora Loop Whale Cape Town sticker ut — kanske för att den stramar upp den tekniska skickligheten och uttrycksflödet genom de mer geometriska formernas närvaro mitt i de explosiva färgerna.

Höllvikens konsthall ska ha heder av att söka sig bortom de mer trånga konstnärskretsar som ofta dominerar inom det svenska konstlivet och söka sig de internationella utblickarna, något som ägaren Ronny Johnsson uttryckligen strävar efter.

Utställningen varar till och med den 26 augusti.