Camilla Eklund på Rostrum

Foton som konst, foton som utgångspunkt för målerikonst. Liksom videoinstallationernas förekomst har fotografierna gjort sitt intåg på måleriets arenor i en omfattning som visar på det lockande för konstnärer att använda sig av det fysiskt avbildande för att komma bortom avbildningen — som om förutsättningen för att se det som inte kan ses i "verkligheten" med blotta ögat är att inkludera det som kan ses. Skillnad, sprickor, avlagringar, palimpsester — orden är många för att ange vad man arbetar med.

Eller så är det så enkelt som att vi alla är så vana vid att verkligheten beskrivs med bilder att det blir den naturliga utgångspunkten för det konstnärliga undersökandet.

Camilla Eklund har använt sig av bilder tagna av sin släkt på sin släkt i utställningen Genomgången på galleri Rostrum i Malmö. Hon har sedan gjort oljemålningar på duk och trä, huvudsakligen i svart, vitt och olika gråskalor i syfte att, som hon själv anger, komma åt undermedvetna lager i sitt eget liv.

I galleriets stora rum finns ett par gruppbilder som utstrålar gemenskap, men tittar man lite närmare finns också antydningar till ensamhet och kanske uteslutning. Här finns också en bild av ett par från 1800-talet med förvrängda ansiktsformer, något som fanns med redan i ursprungsfotografiet men som i målningen är väldigt tydlig, inte minst på mansgestalten. Man undrar vad det syftar till, är det en mask och varför har han (om det nu är en han) den på sig?

 

 

I det inre rummet blir bilderna mer explicita, med djurgestalter som hotbilder i det mänskliga och några tillägg i ett par barnporträtt som ger rysningar. 

 

Djurassociationerna återkommer även i de horn som finns på flera ställen, inte minst i mellanrummets hela vägg av (vad som ser ut som) rådjurshorn, flera av dem med påmålade mansansikten.

 

I det stora rummet finns också tavlan med målningen av Eklunds farfars gård, en uppenbarligen central plats för hela den minnesprocess som är en del av detta undermedvetna arbete som också pekar framåt i tiden.