Blueskväll på Brygghuset i Malmö

Här kommer lite bilder från gårdagens blueskväll (4 timmar!), arrangerad av Malmö Copenhagen Blues Connexion.

Steve Grahn

Mattias Malm

Mattias Malm och Steve Grahn

Tim Lothar

Peter Nande

Olav Poulsen

Tulpaner

Stämning

Vågat 2

Vågat 1

Urskärpa

Kungshögarna i Oxie

Ett besök på Kungshögarna i Oxie idag gav dessa bilder.

Cirkus på Entré

Sista söndagen med cirkusföreställning på Entré i Malmö, med blötsnön fallande utanför och en inte så entusiastisk publik av barn och deras föräldrar — lättare kunde det ha varit för Cirkus Villekulla.








Och ärligt talat var det väl inte så upphetsande nummer som visades under den halvtimme föreställningen varade på gatuplanet till köpcentrat.



















Även om det blev lite vassare mot slutet.

Weegee

Den judisk-österrikiske fotojournalisten Arthur (ursprungligen Usher) Fellig blev under artistnamnet Weege den moderna kriminaljournalistikens fotoikon.

Hans bilder från brottets New York har präglat all efterföljande fotografisk skildring av gatans brutalitet. Inte bara offren utan minst lika mycket den publik som samlades kring brottsplatsen blev föremål för Weegees blixtfoton, en företeelse som bidragit till att hålla hans namn aktuellt i fotokretsar eftersom man här har en ögonblicksgestaltning av den moderna offentlighetens mediala karaktär: är du i bilden är du någon.















Arthur Fellig fick sitt artistnamn från hans magiska förmåga att dyka upp på en brottsplats alldeles efter dådet, som om han hade fått informationen från ett Ouija-bräde.











Två utställningar pågår nu i New York om denne betydelsefulle fotograf, se artikel i The New York Times här.

Helen Frankenthaler och John Chamberlain avlidna

Två av de konstnärer som starkt bidrog till att föra vidare den amerikanska abstrakta expressionismen bortom Jackson Pollock och Willem de Kooning har nyligen avlidit.

Helen Frankenthalers Mountains and Sea från 1952 är en svävande och elegant målning, kontroversiell på sin tid för att den uppfattades som alltför ofullbordad och (kvinnligt) okontrollerad för att accepteras som stor konst.

I kontrast till detta var John Chamberlains förvridna bilvrak ett tecken på den yttersta manliga konstnärligheten, förstärkt av Chamberlains närmast stereotypa persona där det egensinniga geniet betonades.











Inte heller hans konst accepterades dock av alla, den sågs av vissa som hörande hemma på skroten.

Men både Frankenthaler och Chamberlain kom att bli viktiga transportörer av konstnärliga tendenser efter det andra världskriget och peka fram mot den undanglidande konkretion som utgör en väsentlig del av dagens konstfält.

Se artikel i The New York Times här.