Wrestling-gala i Malmö

Demolition Davies

Svensk Wrestling Syd har hållit på i cirka tre år med att arrangera matcher i sin stundtals så förtalade sport. Att man inte fightas med riktigt samma inställning som i det nyligen avslutade OS hindrar inte att intensiteten är hög eller att svetten stänker.

Mischka vs Jenny Sjödin

Och publikdeltagandet kan ingen annan sport slå. Vågen är en viskning i jämförelse med de vrål som den samlade publiken utbryter i när Dansken eller den slemme Mimaren gör något ondsint mot favoriterna.

 

 

 

clownen Eddie Vega

 

För att inte tala om att de mytologiska dimensionerna är levande när den yxviftande Vildmannen i fredagens fight, kallad Fredagen då clownen dog, utmanar slutstridens vinnare på en titelmatch vid nästa gala — som avhålls den 6 oktober på Tangopalatset i Malmö. 

Frank Björklund

Frank Björklund på vernissagen

Bilder skapade utifrån konsthistoriens traditioner och ismer samt titlar med underfundiga formuleringar präglar Frank Björklunds konstnärskap, som nu under cirka 30 år varit uppskattat och belönat.

Synrand samt I Utlandet

På galleri Källan i Skanör pågår nu ytterligare en utställning med hans oljemålningar och litografier (samt glasskulpturer, stengods med mera av flera andra konstnärer).

Herr metisk, Minneslucka samt Mot strömmen

Surrealism och René Magrittes bildvärldar är det som mer än annat formar bilderna, med en humor och visuella överraskningar som tilltalar besökarens fantasi.

Ecce Homo och Fågelskådaren, med Jim Johnssons glasskulptur Jag drömde om Miro däremellan

 Två av de mest tilltalande verken hänvisade också på olika sätt till den medievärld som bildkonsten är en oundgänglig del av.

I betraktarens öga och Paranormal aktivitet visar även på Björklunds förmåga till självreflexivitet och insikt i de mediala gestaltningarnas suggestiva kraft, förstärkt av placeringen bredvid varandra i hängningen.

Utställningen pågår till och med den 19 augusti.

Zombies som gosedjur

Spridningen av zombiesmittan är onekligen ett intressant kulturfenomen.

 

Från att ha varit en i många bemärkelser främmande voodookulturs religiösa figur blev zombien för snart 45 år sedan en varelse som kom att utgöra en potentiellt samhällskritisk aspekt inom skräckfilmsgenren, mycket tack vare George A. Romeros insats (han kommer förresten till Fantastisk Film Festival i Lund i slutet av nästa månad). 

Men fortfarande var det en skräckens figur, inte alls sensuell som en annan levande död, den blodsugande vampyren.

 

Men nu är zombien ett gosedjur som man tar med småbarnen för att titta på!

 

I alla fall i Malmö, där konstgalleriet KRETS nu har en utställning med resultaten av en tredagars workshop man haft i att göra zom-bisar. Och be-bisarna (eller kanske de som är lite äldre) verkar i varje fall tycka att dessa versioner av tyg och papier-maché är gosiga.

 

 

Men man kanske inte ska bli förvånad: dinosaurier har ju sedan länge varit bästa kompisar med den yngsta generationen. Så går det kanske när de mänskliga förebilderna är mer fruktansvärda än de odjur som skapats för att skrämmas oss till lydnad.

Tay Dall

Den sydafrikanska konstnären Tay Dall har under de cirka 25 år som gått sedan konstnärsutbildningen skapat sig ett namn som en av regionens främsta inom det mer abstrakta måleriet.

När flera av hennes tavlor nu presenteras på Höllvikens konsthall drabbas man onekligen av den rörelseenergi och färgrikedom som bilderna uppvisar. Dall förklarar förekomsten av de klara färgerna med att det är en konsekvens av solen i Sydafrika, allt blir mer intensivt.

Intensiteten i målningarna själva verkar komma från henne som person och det finns en omedelbarhet i uttrycket som är smittande. Man kan som betraktare visserligen komma på sig med att upptäcka en viss upprepning i motiv och färgsättning, vilket ju inte är särkilt ovanligt bland konstnärer men inte bör glida över i stereotypa manér eller dekorationsmåleri.

Så långt går det inte heller hos Dall, men det finns en tendens att återkomma till vissa färgslingor och kompositioner i några av hennes egenbenämnda sviter som gör att inte alla av hennes stora dukar är lika intressanta.

 

Mest givande är de bilder där den sydafrikanska jordens färger får dominera, när mustigheten ges en chans att arbeta med en mer nyanserad palett.

 

Och när detta kombineras med det lite mindre formatet kan uttrycket också få en koncentration som höjer upplevelsen.

Vilket inte förhindrar att den stora Loop Whale Cape Town sticker ut — kanske för att den stramar upp den tekniska skickligheten och uttrycksflödet genom de mer geometriska formernas närvaro mitt i de explosiva färgerna.

Höllvikens konsthall ska ha heder av att söka sig bortom de mer trånga konstnärskretsar som ofta dominerar inom det svenska konstlivet och söka sig de internationella utblickarna, något som ägaren Ronny Johnsson uttryckligen strävar efter.

Utställningen varar till och med den 26 augusti.

Caesar, Colan, Mirow och Junert

På galleri Engleson i Skanörs hamn samsas just nu fyra konstnärer i en gemensam utställning, kvinnor som arbetar med olika tekniker och material men som på ett (i bästa mening) lekfullt sätt förstärker varandras verk.

 

Den som omedelbart slår an tonen är Camilla Caesar, som med sina fantasifulla oljemålningar med djurmotiv får betraktaren att genast vilja ha några fiskar, åsnor, fåglar eller giraffer på hemmets väggar. 

Eller varför inte som glädjefyllda ögonblick på offentliga institutioner?

 

 

Pia Colans lampor skulle också passa in i denna senare miljö, utformade som de är i en stil som närmast för tankarna till fantastiska hattar. 

Luft, flärd och färg förenade i en spirituell dans.

 

I detta kan även Lena Mirows assemblage smälta in. Kombinationer av konstfulla bruksföremål (om man nu klarar av linnen som inte skyler) och väggutsmyckningar i en härligt sensuell blandning av oväntade materialmöten och smakfulla färgblandningar präglar Mirows bidrag.

 

Och leder över till Carin Junerts mer dämpade akryler och fotokonst, inte så omedelbart anslående som de andra konstnärernas bidrag, men i samspel med dessas verk med en ton som i sina färgvalörer, motiv och anknytning till ett mer klassiskt måleri förankrar samutställningen i en väletablerad konstvärld.

Pia Colan, Carin Junert och Camilla Caesar

Sammantaget en kul utställning i en ny konsthall.

Utställningen pågår till och med den 16 augusti.

Niklas Asker

Niklas Asker har tidigare mest gjort sig känd som serietecknare och illustratör, men har under de senaste åren även haft flera utställningar av sitt oljemåleri, i våras deltog han också på Liljevalchs vårsalong.

 

På Rönnquist & Rönnquist i Malmö visade han för ett tag sedan upp bilder som inspirerats av litterära texter och några av dessa finns även med när han nu presenterar sitt arbete på Falsterbo konsthall.

 

Konsthallen rymmer inte alltför många verk, men de tre rummen ger Asker möjlighet att visa en del av sin bredd som konstnär.

 Ibland kan jag tycka att bilderna blir alltför överlastade av detaljer så att, även om det kan vara kul att allteftersom upptäcka detaljer man inte såg med en gång, man känner att man som betraktare behöver vara gåtlösare för att förstå varför de olika figurerna och situationerna finns med i bilderna.

Men när han håller sig till mer sparsmakade kompositioner blir resultatet bättre, då framträder tydligare de stämningar som han är bra på att gestalta och de berättelser som antyds.

Utställningen pågår till och med den 19 augusti.

Skanör Falsterbo Gran Turismo 2012

Att ställa ut mer eller mindre gamla bilar tycks aldrig ha en ände så här på sommaren. Vartän man råkar ta sig så snubblar man över en uppställning bilar, drygt hundra år gamla eller lite yngre, samt en massa människor som tittar och fotograferar.

 

 






Och då får man ju göra likadant själv.

 


 






I dag var det dags för Skanör Falsterbo Gran Turismo Show 2012, i år i Falsterbo. Här kommer några bilder.