Dag 98, 2014: Minnesbild

Dag 97, 2014: Rostig hund

Dag 96, 2014: Brusa högre lilla å

Dag 94, 2014: Vårkväll

(Inlägget fastnade tydligen inte igår, därför kommer det nu istället)

Dag 95, 2014: Nyckeln till existensen

Gilbert Garcin på Fotografins rum

När den franske lampfabrikören Gilbert Garcin gick i pension vid 65 års ålder gick han på en veckolång fotoworkshop — och blev så fascinerad att han under de tjugo år som gått sedan dess ägnat en stor del av sin tid åt att fotografera.

Efter några år utan uppmärksamhet slog han igenom i slutet av 1990-talet och producerar varje år cirka 20 bilder med en analog collageteknik, bilder som kommit att bli eftertraktade på all världens gallerier och konsthallar.

Fotografins rum i Malmö visar med start idag en rikhaltig del av Garcins (även kallad mr G) produktion. De är filosofiskt och existentiellt rika betraktelser, utformade i en mycket lekfull och humoristisk anda.

Garcin fotograferar sig själv i olika poser och bygger efter det i sin studio i södra Frankrike upp små miljöer där han sedan lägger in bilderna på sig själv (under senare år finns även frun ofta med).

Garcins yttre gör att associationerna rör sig vilt mellan Hitchcock, Jacques Tatis filmfigur M Hulot, Chaplin och den danske filmregissören Carl Th Dreyer  — en osannolik kombination, men också något som anger en del av spännvidden i bilderna. Och surrealismens inflytande går inte att ta miste på i de svartvita bilderna, speciellt den typ som René Magritte står för.

 

Bildtexterna, som Garcin började använda sig av efter några år då han låtit bilderna tala för sig själva, är också små pärlor i kombination med fotografierna.

Utställningen öppnar idag och pågår till och med den 7/9 och är ett måste för den som är det minsta intresserad av bilders betydelsemöjligheter.

Gerry Johansson och Lars Englund på Malmö Konsthall

Gerry Johanssons fotografier av vardagens platser — i USA, Sverige eller Mongoliet — har en alldeles speciellt ton. Oftast utan människor är de i sin monokroma utformning präglade dels av den teknik som Johansson (en gång i tiden utbildad i grafisk design) valt att använda sig av under flera decennier: tagna med den klassiska pressfotografkameran Rolleiflex där man tittar ner i sökaren och därmed får en lite annan nivå på bilderna än när man tittar genom sökaren; det monokromas gråskala betonar linjer, strukturer och gradvisa skiftningar istället för färgbildens upptagenhet vid olikheter i färgerna och deras mättnad; den analoga tekniken gör att Johansson kan utvinna en mängd nyanser i gråskalearbetet och pappersanvändningen. Men frånvaron av människor innebär också att det är själva platserna och spåren av planering och genomförande av deras byggnation som hamna i centrum, alltså en sorts kulturhistorisk undersökning.

På Malmö konsthall visas med början i morgon en del av Gerry Johansons fotografier från Lincoln i USA (2010), Ulan Bator i Mongoliet (2008) och Småland i Sverige (projekt sedan 1990). Upphängningen betonar det seriella i hans sätt att närma sig de platser han besöker, fotona (i sort sett kvadratiska) hänger i ”normalhöjd” längs med konsthallens långa väggar.

 

Bilderna från Ulan Bator (platsen besöktes för att Johansson felaktigt trodde att en scen i Chris Markers berömda film Lettre de Sibérie/Brev från Sibirien [1957] utspelade sig där) är organiserade efter vilken dag de togs, medan Lincoln skildras utefter var byggnaderna befinner sig i staden. Och Smålandsmiljöerna presenteras alfabetiskt!

Själva den anspråkslösa utformningen och presentationen gör att bilder på ett paradoxalt sätt får mer tyngd, givetvis förstärkt av mängden bilder (som dock bara är en del av de oftast flera hundra bilder som ingår i de kompletta projekten).

Gerry Johanssons sympatiska och lättsamma framtoning och presentation av sina bilder bidrar också till den självklara dokumentationsaspekten: det är så här vardagen ser ut — i världen.

På Malmö konsthall presenteras också ett antal av Lars Englunds mycket gracila och vackra skulpturer tillsammans med Johanssons foton.

 

De ytterst sköna linjerna och formerna samspelar väl med det renodlade i Johanssons fotografier och fyller det jättelika golvutrymme som ibland blir till oceaner av tomhet i konsthallens utställningar.

De klot som dominerar har en rytm som andas liv och skapande, medan ett par andra skulpturer med en mer kompakt utformning får ett drag av solid förankring som ger en annan version av likheten med präriernas marklöpare eller tumbleweeds.

 

Utställningarna varar till och med den 15 juni. 

Dag 93, 2014: Kärnan

Dag 92, 2014: Genusrelation

Dag 91, 2014: Bilplantering