Kungshögarna i Oxie

Ett besök på Kungshögarna i Oxie idag gav dessa bilder.

Cirkus på Entré

Sista söndagen med cirkusföreställning på Entré i Malmö, med blötsnön fallande utanför och en inte så entusiastisk publik av barn och deras föräldrar — lättare kunde det ha varit för Cirkus Villekulla.








Och ärligt talat var det väl inte så upphetsande nummer som visades under den halvtimme föreställningen varade på gatuplanet till köpcentrat.



















Även om det blev lite vassare mot slutet.

Weegee

Den judisk-österrikiske fotojournalisten Arthur (ursprungligen Usher) Fellig blev under artistnamnet Weege den moderna kriminaljournalistikens fotoikon.

Hans bilder från brottets New York har präglat all efterföljande fotografisk skildring av gatans brutalitet. Inte bara offren utan minst lika mycket den publik som samlades kring brottsplatsen blev föremål för Weegees blixtfoton, en företeelse som bidragit till att hålla hans namn aktuellt i fotokretsar eftersom man här har en ögonblicksgestaltning av den moderna offentlighetens mediala karaktär: är du i bilden är du någon.















Arthur Fellig fick sitt artistnamn från hans magiska förmåga att dyka upp på en brottsplats alldeles efter dådet, som om han hade fått informationen från ett Ouija-bräde.











Två utställningar pågår nu i New York om denne betydelsefulle fotograf, se artikel i The New York Times här.

Helen Frankenthaler och John Chamberlain avlidna

Två av de konstnärer som starkt bidrog till att föra vidare den amerikanska abstrakta expressionismen bortom Jackson Pollock och Willem de Kooning har nyligen avlidit.

Helen Frankenthalers Mountains and Sea från 1952 är en svävande och elegant målning, kontroversiell på sin tid för att den uppfattades som alltför ofullbordad och (kvinnligt) okontrollerad för att accepteras som stor konst.

I kontrast till detta var John Chamberlains förvridna bilvrak ett tecken på den yttersta manliga konstnärligheten, förstärkt av Chamberlains närmast stereotypa persona där det egensinniga geniet betonades.











Inte heller hans konst accepterades dock av alla, den sågs av vissa som hörande hemma på skroten.

Men både Frankenthaler och Chamberlain kom att bli viktiga transportörer av konstnärliga tendenser efter det andra världskriget och peka fram mot den undanglidande konkretion som utgör en väsentlig del av dagens konstfält.

Se artikel i The New York Times här.

Höstfärger

Foto = svartvitt

Och jag undrar vad de fotografer som tar bilder i färg och med skärpa tycker om den jurykonsensus som hävdar att de förstklassiga bilderna görs i svartvitt/monokromt och (helst) utan påtaglig skärpa?

Årets fotobok

Det är lika bra att också (förutom Martin Bogrens pris) nämna att Maria Miesenberger, skulptör och bildkonstnär, fått Svenska Fotobokspriset för Sverige/Schweden av Svenska Fotografers Förbund.

I juryn satt Marianne Lindberg De Geer (konstnär, scenograf, maskör och dramatiker), Julia Peirone (fotokonstnär), Aron Mörel (redaktör för Londonbaserade förlaget Morelbooks), Ruben Östlund (filmregissör) och Eric Ericson (konstnär och författare).

Efter att ha sett (en del av) bilderna upphängda på Liljevalchs väggar som en del av utställningen Helvete är min reaktion att de är suggestiva, men inte av det skäl som anges i prismotiveringen eller av konstnären själv.

Det är inte aktiviteten att fylla i människor från åskådarens egen livshistoria i de svarta fält som Miesenbergeer tuschat över på familjebilder som blir den starka upplevelsen, utan att skuggestalterna blir till skräckfigurer från familjelivets monsterkabinett — en avsevärt svartare (!) upplevelse än den som har sanktionerats som den officiella.



Och att som juryn skriva om boken att den är "Klockren. Kulturkonsumentens drömgodis i perfekt förpackning" blir närmast obegripligt.

Martin Bogren får stort fotopris

Scanpix stora fotopris på 100 000 SEK har gått till den i Malmö boende Martin Bogren. Juryn belönade honom för hans bilder från hemorten Skurup med bland annat denna motivering: "säker och närvarande i sitt fotograferande och sättet denne delar med sig av denna plats ter sig alldeles naturligt".

Scanpix är Skandinaviens största bildbyrå och det Stora Fotopriset ges till en yrkesverksam fotograf som bäst skildrar det svenska samhället och tar tillvara traditionell dokumentärfotografi eller som på ett nyskapande sätt bidrar till att utveckla bildjournalistiken.

Martin Bogren säger detta om utställningen Lowlands där dessa bilder presenteras: "Det var här jag växte upp. När jag var barn längtade jag härifrån. Till något som var större, något som var mer. Byn var begränsande och världen där utanför ett väntande äventyr. Jag har återvänt hit nu. Med kameran som ursäkt – för att söka efter minnen. För att förstå den längtan bort som jag kände under uppväxten."

Fotografiska i Stockholm, som just nu visar  utställningen, skriver detta: "I Martin Bogrens Lowlands möter vi en bildberättelse som spelar mellan dokumentärt, drömskt och högst personligt. Under flera år återvände Bogren till sin barndomsby i Skåne och i de subjektiva skildringarna möter vi Bogrens minnen, men även de människor som fortfarande lever kvar i byn. Bogrens svartvita bilder framkallar en känsla av att kliva in i en annan värld där tiden tycks ha stått stilla."





















Efter att ha sett utställningen kan jag hålla med om att en del av bilderna har en uppenbar kraft och närvaro, men flera andra har en diffushet som bara undantagsvis uppvisar genuina drag av originalitet och en konstnärligt rik vision.









Utställningen kommer till Landskrona Konstmuseum i januari.

Paper trails

Tove Kjellmark

Jenny Berntsson

På ett av Malmös äldsta konstnärsdrivna gallerier, det ambitiösa Galleri 21, blir man ofta stående i ögonblicklig förundran över den variation som de bildkonstnärliga uttrycken kan uppvisa.

Niklas Elmehed

Maria Bajt

Den nu aktuella utställningen med fem konstnärer, kallad Paper trails, består visserligen av teckningar (inte så ovanligt redskap) men variationen i stil och utformning är slående. Med ambitionen att med teckningens hjälp "spegla samtidens spår" ser vi här allt från det porträttlika till det abstrakta, det omfattande till det koncentrerade.

Anna Kupiainen (t h)

Utställningen varar t o m den 4 december.

Thale Vangen

På lilla Galleri Ping Pong i Malmö ställer den norskfödda, men Malmöboende, konstnären Thale Vangen ut tolv läsplattor, inhysta i trälådor och stående på smala trefotsben.

På skärmarna syns människor i mycket täta närbilder röra sin ansikten i något som ser ut som både hysteriska skrattparoxysmer och tortyrplågade konvulsioner. Närheten till både ansikten och emotioner gör att verket Erövrarna får en mångtydig betydelse.

Är det människorna på bilderna som erövrar världen genom sina skratt eller blir de tvärtom erövrade av dem som utanför bildramarna påverkar dem så starkt att de inte kan förhålla sig avvaktande neutrala (som några av de avbildade i det längsta försöker göra)?

Invaderade av andra krafter och manipulerade (de facto kittlas de av Vangen) reagerar vi med klicheer som i förstone ser ut som spontana uttryck av glädje, men i förlängningen blir till gestaltningar av en (underhållnings)kultur som löper amok.








Utställningen pågår t o m den 3/12, se den och få en hälsosam dos motmedel till den annalkande julens försök att få oss medvetslösa av mekanisk glädje.