Anja Margrethe Bache på Galleri 21

Förskjutningar och transformationer är begrepp som ofta används om Anja Margrethe Baches konst. På Galleri 21 i Malmö finns nu, fram till och med den 3 februari, en möjlighet att se hennes mångformade keramiska arbeten på utställningen Ceramic on Tour. Between the constructed and reality.

Bache är en sann mångsysslare och har högre utbildningar som ingenjör och arkitekt förutom sin konstnärsutbildning. Hon arbetar som docent på Danmarks tekniska universitet och specialiserar sig på att sammanföra och undersöka det tekniska och det konstnärliga även i sin verksamhet som forskare och pedagog.

 

 

Det som är mest frapperande med utställningen är den lekfullhet i form och färg som strömmar mot betraktaren. Rosa, bruna, gula, gröna och röda keramiska former förflyttar sig över golv och väggar som vore de på turné — vilket ju är vad utställningens namn påstår. 

 

 

Och de som inte får en rörelse genom utplaceringen i rummet bär på en annan rörelse — vissa av föremålen verkar ha kollapsat av ett plötsligt tryckfall, eller en hand som kramat dem alltför hårt.

Den franske filosofen Gille Deleuze har haft stor betydelse för såväl kulturteori som konstnärligt skapande under ett par decennier och hans resonemang om den ständiga föränderligheten och tillblivandet kan onekligen ses som en bakgrund till Baches keramiska föremål och deras sköna livfullhet. 

Carin Blücher på Galleri Ping-Pong

Carin Blücher, med galleriägare Gert-Olle Göransson i bakgrunden

Carin Blücher presenterar på Galleri Ping-Pong i Malmö fram till och med den 2 februari delar av ett pågående projekt, här kallat Positions # 1-4.

Blücher arbetar med iscensatt fotografi och de fyra bilder hon nu visar upp döljer inte på något sätt sin karaktär av tablåer, skapade i studion. De formar också en speciell stämning av laboratoriearbete, förstärkta av galleriets minimala utrymme, som vore bilderna gjorda för just detta rum (vilket de inte är). Frågan är närmast om man som betraktare kan hitta ingångar till vad de enskilda fotografierna och utställningen som helhet "betyder"?

Vilket de inte på något vis behöver göra på ett entydigt sätt, men med tanke på Blüchers sedan lång tid konsekventa bildstil och ambitioner att kritiskt gestalta normer och konventioner rörande identitet och kön/genus finns här nog mer än slagkraftiga scenografiska gester och rekvisita.

Just frågan om identitet som byggs och skapas, i ensamhet eller som en konsekvens av sociala sammanhang är det som blir tydligast i bilderna. Ansikten som speglas respektive (delvis) döljs antyder starkt detta, liksom olika inslag som verkar försöka formulera vad det är som sker i bilderna med hjälp av bildkonstnärliga grundformer som cirkeln, fyrkanten och triangeln.

Kan man formulera det mänskliga med de språkliga verktyg vi har till förfogande tycks vara en aspekt av utställningens samtalsinbjudning till betraktaren.

Mattias Härenstam på Rostrum

På Galleri Rostrum i Malmö pågår fram till och med den 3 februari utställningen Mitt i Sverige med verk av Mattias Härenstam.

Titeln är hämtad från en målning från 1972-73 av Peter Tillberg där man ser ett avgrundshål mitt i gatan i en villaförort. Härenstam har också gjort en video, Sluten Krets, där detta hål blir en väg in i en skatologisk mardröm med en färd genom kroppens inre där såväl tandförsedda öppningar (med associationer till vagina dentata) som avloppssystem kan skönjas.

Härenstam har tidigare arbetat med Palmemordet som utgångspunkt för gestaltningar av vad som har kallats förlusten av tron folkhemmet och bland utställningens träsnitt finns en bild där mordplatsen på Sveavägen tydligt kan ses. Skillnaden i jämförelse med verklighetens plats är att omgivningen är en tät och mörk barrskog, med ryggen av en polis som skymtar i försöken att komma till klarhet om brottet.

Ett annat träsnitt visar de fasor som gömmer sig under den trygga vardagsytan (med tydliga hänvisningar till David Lynch filmer).

Hotfullheten och närvaron av det underjordiska finns ständigt med i bilderna, både träsnitten och de två videoverken. Som kompletterande element finns i det stora utställningsrummet en trädgren som skulptur, i sig en påminnelse om verkligheten i den bildvärld som presenteras, men även en skräckmarkör som ansluter väl till den mörka värld som Härenstam presenterar.

Fordon och vetenskap

Malmömuseet Teknikens och Sjöfartens hus har förnyat sin version av de numera populära så kallade experimentarierna som vuxit upp överallt. Att döma av trettonhelgens publiktillströmning kommer lusten att pröva på hur vattenrörelser, elektricitet och gyro fungerar även här att leda till fullt hus.
















För att inte tala om möjligheten att med speglars hjälp foga samman olika ansikten till ett uttryck eller kolla vem som befinner sig närmast zombietillståndet av minimal hjärnaktivitet.

Samtidigt visas några delvis nydesignade utställningar i de stora salarna.

Framtidens fordon blandar cyklar, bilar, flygplan och motorcyklar på ett kul sätt och kombinerar det med informationsskärmar, filmer och frågetävlingar om hur man Nu 6 då, dvs under de senaste drygt hundra åren, tänkt om trafik och miljö.

hippie-folkabuss

trehjuling

Trabant

Och på vägen till ubåten U3 kan man se en del gamla maskiner med klar nostalgiprägel i Muskler och motorer.

Skulpturer på Rådhuspladsen i Köpenhamn

På väg till Glyptoteket i Köpenhamn passerar man vanligtvis Rådhuspladsen, som förutom att vara samlingspunkten för firandet av fotbollsframgångar och nyårsfyrverkerier också har några fina skulpturer.
















På själva platsen finns den mytologiska  Dragespringvandet av Thorvald Bindesbøll och Joakim Skovgaard.






Och längs med sin egen Boulevard sitter H C Andersen, utformad av Henry Luckow-Nielsen, och blickar ut över Tivoli.

Glyptoteket i Köpenhamn

Kai Nielsen: Vandmoderen

Skulptursamlingen definierar det drygt hundraåriga Glyptoteket i Köpenhamn, grundat av Carlsberg-bryggeriets ägare, och är väl värt ett besök.

Laurent-Honoré Marqueste: Perseus dödar Medusa

August Rodin: Borgarna i Calais

30 december var sista dagen för ett besök på utställningen Epifani med tavlor och skulpturer av danske Per Kirkeby. Även här var skulpturerna de intressantaste.

7 fönster 7 konstnärer

På Galleri 21 i Malmö ställer just nu sju nyutexaminerade textilkonstnärer från HDK i Göteborg ut i de sju fönstren under titeln Vi och ni som undrar varför. Att det är en fönsterutställning innebär att det går att titta på deras verk dygnet runt vilket gör det extra intressant ljusmässigt eftersom både planerade och plötsligt uppdykande ljuskällor påverkar betraktarens upplevelser av textur och form — något som blir extra betydelsefullt i den här utställningen. Frågor om identitet, kropp och kön/genus finns hos de flesta av utställarna, men även ett intresse för att undersöka vad det konstnärliga material man valt att arbeta med kan skapa för möjligheter och uttryck.

Några av konstnärerna har valt att arbeta med stora scenografiska miljöer. Klara Berge har velat att med den vävda tråden i samspel med skuggor och projicerade bilder forma minnesrum i Jag vill minnas dina minnen, en intention som suggereras fram på ett skickligt sätt och där betraktandet utifrån blir till en subtil sinnesförnimmelse — men också lockar till att vilja gå in i de svävande utrymmena.

 

Något liknande finns i Nanaka Adachis video baserad i projektet Hemma-borta-hem, men genom att vara en inspelning visad på en liten skärm i ett fönster blir det dels lite svårt att riktigt se vad som sker (vilket möjligen är ett sätt att skärpa betraktarens sinne), dels skulle man ha velat vara fysiskt närvarande vid en föreställning där skuggspel, dans och textila fält verkar samspela på ett sätt som ser spännande ut men, i denna form, är lite ogripbart.

Ida Andersson använder sig i Molnen som kunde varit snö av vita elastiska tyger, vilka skapar en dynamisk plastik som Andersson själv ser som barndomens möjlighetsskapande fantasivärld. Själv hittar jag nog även den sönderrivna idyllen och hoten i skuggorna, som vore vi uppe på en torkvind där stora sjok av lakan bär på oformliga hemligheter.

 

Anni Foglert arbetar i en lite mindre skala i Så långt inuti, näst intill borta, där det kroppsliga blir mycket framträdande, men även här finns minnen och identitet närvarande i materialen metall och textil — hårda och sköra men båda förgängliga.

Kroppen blir än tydligare i Kristina Skantzes fragment: ögon i smyckeskrin, galgupphängda ben och fötter på ensam vandring. Att placera dessa kroppsdelar  som vore de utställda i ett skyltfönster för försäljning betonar Skantzes önskan att använda Den som har mest när den dör vinner som en gestaltning av ägande och trygghet i förhållande till den egna identiteten.

Den skakiga identiteten finns väl gestaltad i de två återstående fönstren. Elina Nilsson använder sig i Apparently Obscure av textila dubbelexponeringar, av sig själv samt personer ur norsk black metal, på ett sätt som både hittar föränderligheten i identitetsmarkörer och avslöjar bråddjup i den psykologiska konstruktionen av människan.

Och Pia Österlind låter sitt hår bli det som ger och gestaltar identiteten i fem självporträtt, kallat Jag Pia, där den mest slagkraftiga bilden får det textila materialet att bli en slöja som ger håret fritt spelrum.

Malmö är första anhalten för denna mycket slagkraftiga utställning, tanken är att ställa ut i de orter där konstnärernas växt upp. På Galleri 21 är man kvar till och med nyårsafton.

Julmarknad och Tjåsa Gusfors hugger i is

Julmarknaderna är i full gång. Här några bilder från Malmö där det anrika kvarteret St Gertrud dukade upp på innergården.









Bland annat med crepes från Patisserie David.

Inomhus fanns till exempel Eva M Eriksson i Malmös Nya Bokbinderi och Lisa Karinsdotter Pålsson, som visade sin härliga lokal och de egenhändigt tryckta papperserierna.














 
Och på Gustav Adolfs torg såldes fair trade-varor, medan den internationellt kända Tjåsa Gusfors påbörjade sin isskulptur som ska vara färdig i morgon. Det kommer att bli en stegrande julbock.