Nobelpriset på Stadsbiblioteket i Malmö

Några fler bilder från väntan på beskedet om Nobelpriset i litteratur vid lunchtid på Stadsbiblioteket i Malmö.

viktigast är radioutsändningen

glada bibliotekarier

pressen väntar

Boken läggs fram

"Min romska familj" på Malmö museum

På lördag öppnar utställningen "Muri romani familja/Min romska familj" på Malmö museum, en färg- och bildrik produktion gjord huvudsakligen av unga romska musik- och bildskapare. Utställningen är en del av högtidlighållandet av romernas 500 år i Sverige.

Torsdagens pressvisning hölls i en utställningslokal som inte var helt färdig, men med en design som tagit vara på de romska nationalfärgerna rött och grönt. Och två av de som medverkar i utställningen fanns på plats och presenterade sina bidrag.

14-årige rapparen Dusan Marinkovic, redan styrelsemedlem i Rörelsen Gatans Röst och Ansikte (RGRA) imponerade med en mogenhet när han resonerade kring betydelsen av att den romska kulturen kommer fram som en del av den kulturella offentligheten. 

Som en del av utställningen visas också en videofilm kring begravningen av hans morbror som 1997 (då han var lika gammal som Dusan är nu) dödades av nynazister i Belgrad, vilket fick folk att gå man ur huse för att protestera mot våldet som sedan länge riktats mot romerna.

Alisa Didkovsky, född i USA och inte själv rom men med både familjekontakter och ett eget starkt engagemang i den romska kulturen, bidrar med en serie bilder som skildrar vardagen för romer, avsedda att så småningom ingå i en grafisk roman.


 












Ytterligare filmer och foton finns på utställningen, som kommer att bli en betydelsefull del i 500-årsfirandet.

Mo Yan — Nobelpristagare i litteratur 2012

Här är den, boken av årets Nobelpristagare i litteratur Mo Yan — i varje fall den enda som fanns tillgänglig på Malmö Stadsbibliotek det ögonblick som pristagarens namn tillkännagavs. Den är på kinesiska. 

Zombie-long

Lördagens föreställning av pjäsen Gengångare & Zombies på Intiman i Malmö hade en lite speciell inramning — publiken bestod till stor del av zombies! I alla fall var illusionen påtaglig när eventbolaget Briza Maxima hade annonserat ut en kväll där inte bara skådespelarna utan också publiken skulle leva sig in i detta att vara levande döda under en "zombie-long".

 

 

 

Henrik Ibsens pjäs Gengångare från 1881 har försetts med en del förstärkande tillägg av den nutida författaren Gustav Tegby, under glada tillrop av regissören Rikard Lekander, känd som landets expert på skräckteater. Lekander har velat lyfta fram de hemska konsekvenserna av livsval som vi alla gör, även om resultaten inte alltid innebär att det skapas zombies.

I Ibsens pjäs är det, liksom i så många av hans teaterstycken, den hycklande borgarklassen och prästerskapet som hukar under hemska familjehemligheter, vilket ledde till skandal vid pjäsens premiär. Tegby och Lekander gör dessa hemligheter tydliga inte bara med hjälp av levande döda, här skjuts det och exploderar så publiken skriker till av fasa. Och Ann Petrén som styckets ömsinta mamma fru Alving får tillfälle att svinga yxan för att försvara sig och sin älskade son från familjens gengångare.

Före och efter föreställningen samlades publikens zombies för en stilla kvällsmåltid (av hänsyn till läsarna ska det inte avslöjas vad som åts) och en stilla hasdans, allt till kongenial musik i Intimans foajé.

Helmtrud Nyström

Stämningar av minnen, laddade av det tidsmässiga avståndet och de motsägelsefulla upplevelserna samt filtrerade genom en hel del ryska filmer, är vad som kommer för mig när jag på Galleri Leger i Malmö möter Helmtrud Nyströms målningar.

Måleriet har gradvis kommit att bli allt viktigare för Nyström, som alltsedan flytten från Västtyskland på 1960-talet varit känd för sina färgetsningar (exempel på detta kan ses på Galleri Persson nu). Men målningarna kommer med en alldeles speciell känsla, en ton som växlar mellan saknad och förundran. 

Vi får dela konstnärens/betraktarens observationer av alldagliga men samtidigt svårdefinierade händelser, vid en sjö eller i en skog.

 

Vandringarna genom björkskogarna har en omisskännlig doft av melankoliska ryska filmer, medan kompositionerna anknyter till det romantiska stämningsmåleriet hos en Friedrich.

Målningarna består till största delen av möten mellan naturens former och grupper av människogestalter — utmejslade med en grov stil som inte ligger alltför långt från naivismen (men utan det färgglatt insmickrande som kan finnas i denna oakademiska tradition) — där vi oftast är hänvisade till att se de hopkurade ryggarna vilket ger ett råkallt intryck, alltmedan längtan efter den värmande närheten också är påtaglig.

Utställningen pågår till och med den 24 oktober.

Jens Lennartsson

Fotografen Jens Lennartsson hade igår vernissage på Hotell Renaissance i Malmö på några av de bilder som ingår i hans projekt 100 Days.










Jens som, om han tvingas till en definition, betecknar sig som rese- och livsstilsfotograf har med 100 Days föresatt sig att i sin blogg med hundra inlägg från lika många dagar både visa människor och miljöer från sina resor och inspirera andra till att utveckla sitt fotograferande.

Utställningsplatsen, ett centralt hotell i Malmö, medför fördelar (ständig publiktillströmning) men säkert också vissa svårigheter (foton hängda i korridorer och lounge, vilket kan medför att de inte upptäcks). Här kommer dock några bilder från vernissagen, fler kommer så småningom.








Jens skicklighet med sitt bildskapande och intresse för människor i olika kulturer innebär säkert att bilderna ses av många och han är redan igång med ett nytt projekt, The EthniCity Project, där han ska fotografera en person med ursprung från var och en av de 175 nationer som Malmö hyser.

Utställningen 100 Days kommer att hänga kvar på hotellet i ett par månader.

In Camera på Malmö konsthall

Gårdagskvällen bjöd på vernissage på Malmö konsthall av den amerikanska konstnären Liz Magic Lasers senaste verk, en videoinstallation på fem skärmar kallad In Camera. Den ingår i en ny serie av henne som fokuserar på relationen mellan medier och allmänheten.

Den är baserad på Jean-Paul Sartres enaktspjäs Huis Clos (Inför lyckta dörrar) från 1944, men i stället för att ha tre avlidna instängda i ett slutet rum är handlingen förflyttad till den nutida medievärlden. Där försöker ett nyhetsankare, en reporter samt en person i hemmiljö att kommunicera — utan att lyckas särskilt väl.

Karin Hallén spelar reportern

Inspelningen i somras drabbades av en mängd problem, inte minst att skådespelarna tappade kontakten med varandra, men med stor hjälp av Sveriges Television blev detta faktiskt till en förstärkning av dramats tema om kommunikationsblockering (pjäsen innehåller den berömda repliken att "helvetet, det är andra människor").

Anders E Larsson spelar nyhetsankaret

I konsthallens C-sal invid restaurangen kan vi nu se de tre figurerna i sina respektive miljöer på tre olika projiceringar, den uppspelade text som skådespelarna har att agera utifrån samt (utanför salen) kontrollrummet vid inspelningen — fast utan lyckta dörrar däremellan.

Tyvärr fick besökarna denna kväll inte lyssna till den utlovade live-musiken, men den ska man i stället försöka framföra på utställningens sista dag, den 28 oktober.

Konsthallschefen Jacob Fabricius introducerar utställningen

15 konstnärer firar 15 år

verk av Minako Masui till vänster

Galleri Persson i Malmö firar 15-årsjubileum med en utställning där 15 av de konstnärer som ställt ut under åren medverkar.

Det har blivit en livfull presentation, med ofta färgrika och omedelbart tilltalande bilder samt några skulpturer som är bland de bästa på utställningen.

Omedelbart i entrén till galleriet slås tonen an av Madeleine Pyks Musse Pigg-liknande  figurer, gjorda med en närmast naiv barnslig glädje, 

 

något som Karin Wikströms hundar/människor också lyfter fram.

Uppe på andra våningen får de sin motsvarighet i Marianne Anderssons svit på 23 mindre målningar, En Av Alla De Andra, även där med en enkelhet i linjerna som inte ska förväxlas med bristande konstnärlig skicklighet,

 

vilket också gäller Annemette Lichtenbergs målningar på papper. 

 Och Lizzie Lundbergs fyra verk Längtan, Grannar, Veckotvätt och Sensommar anger med sina titlar något av den vardagliga observation som präglar målningarna.

Lennart Aschenbrenner leker å sin sida med de konsthistoriska referenserna i Ceci est une pipe en réglisse (dvs "Det här är en lakritspipa"), medan Bertil Warnolfs målningar arbetar fram det tredimensionella på ett illusoriskt sätt, vilket även antyder rollspel och betydelsen av det dolda.

 

Båda konstnärerna sysselsätter sig även med mer abstrakta färgkompositioner, något som också kommer igen i Minako Masuis monotypier och till viss del i Per Svenssons akrylmålningar.

Den senares färgrikedom finns även i Stina Lindskogs kraftfulla Genom Puck, medan Christel Hanssons närmast kalligrafiska gravyrer imponerar genom återhållsamheten i färg men rörelse i linjespelet.

 

Linjer och skuggor handlar det även om i Jukka Vänttinens mezzotinter av trappor och gångar, suggestiva i sitt fotografiska ljusspel.

Och bäst av allt är Gunnar Friebergs bronsskulpturer, med tyngd men ändå lätthet visar de att "less is more".

Även Peter Sternäng och Helmtrud Nyström (som har en fin separatutställning på Galleri Leger) medverkar.

 

Utställningen varar till och med den 14 oktober.